Min och Kalles historia

Eftersom jag och Kalle firade 8 år för någon vecka sen tänkte jag lägga upp ett litet inlägg om vår historia och utveckling. 8 år är ändå en lång tid och vi har hunnit med ett och annat! Och sen även vår utveckling, Kalle var absolut inte den hästen som han är idag när han kom till mig. Förbered er på ett lååångt inlägg haha!

Ovanför ser ni de första bilderna någonsin på mig och Kalle med kameran. Första bilden tagen bara på honom, på oss två, när jag sitter på honom och lite finare när vi är ute på en äng hehe. Asså han ser ju såå otroligt ung ut typ haha! Inte ett enda vitt hårstrå, nu början han få massa, min gamling<3 Att se honom få så mycket vita hårstrån nu är faktiskt lite läskigt.. det blir ju en påminnelse att han börjar bli gammal. Dock så märks det verkligen inte så det är ju skönt haha!

Första gången jag satt på honom utan utrustning och jag kommer verkligen ihåg vilken frihetskänsla det var!! Vi skrittade bara runt lite och blev så förvånad att han ändå förstod mig så bra haha. Andra är första gången vi badade riktigt med bikini och allt, vattenhäst sen day one!

De två sista bilderna är faktiskt seriöst once in a lifetime photoshoot, det ljuset skojar man INTE med. Det är fina Lisa som tagit bilderna (hon fotar de flesta nu också haha). Det som är så tråkigt med de bilderna är att jag använder träns och bett, vilket jag inte står för längre då vi är 100% bettlösa. Därför används dem typ aldrig. Också, vad är det för tröja jag har :’) Men ber till gudarna att vi kan få sånt ljus igen just en dag vi fotar där haha!

Sen har vi då såklart några failbilder och den första är seriöst den bästa ever, den är typ hemsk haha! Tredje bilden är första gången han galopperar vid min sida och jag var SÅÅ himla glad ni fattar inte!! Och idag har jag honom löst, säger galopp och han fattar från skritt och galopperar runt mig/med mig och det är en “lek”. Att kolla tillbaka såhär och se vad vi åstadkommit är ju underbart<3 Sista bilden är vår första 90cm! Vi hoppade som högst 1m och bana på 80/90cm (?) tror jag innan vi blev för lata och nu bara hoppar i skogen typ haha! Tror vi hoppar enstaka 80 ute i dagsläget.

Alla dessa bilder ovanför är från 2012, året jag fick Kalle den 24 april. När han kom till mig var han väldigt instängd. Han sa och gjorde inte så mycket. Han stod hos sin uppfödare innan vi köpte honom och hade bara varit uthyrd på några olika ställen men mest hemma och gått turridning. Man märkte att ingen riktigt hade gett honom uppmärksamhet. Han hade stått ett år innan vi köpte honom, kanske gått någon turridning då och då, men inget mer. Han förstod inte riktigt vad han gjorde här i världen för han bara varit en i flocken, han trodde inte han var någon speciell häst, bara en i mängden.

Det gör ont i mig att han i hela 12 år inte fått den kärlek och uppmärksamhet som han förtjänat. Fått åka till olika hem pga uthyrd. Sen komma hem till uppfödaren igen där det säkert va som hos många uppfödare, de har inte tid för alla hästar och vissa får mer och vissa mindre. Kalle är en häst som viker sig lätt, för att han är SÅ snäll och väluppfostrad. Skrivit om detta i ett annat inlägg HÄR så tänker inte gå in på det för mycket. Men om man låter honom visa sig och vara sig själv så är han väldigt envis och säger mer än gärna vad han tycker och tänker, precis som jag vill att han ska göra.

Under 2013 som bilderna ovanför är ifrån så red vi för första gången i halsring, red fortfarande med bett i början av året men började mer och mer åt det bettlösa, hackamore och repgrimma osv. Vi hoppade en del och hans teknik är ju fireeee haha. Han löshoppade också och tror det var under 2013 eller 2014 som han hoppade 1.15cm, vilket är de högsta han hoppat hihi.

Den 8 november 2013 slutade vi med bett helt! En rättså stor milstolpe i vår relation tycker jag. Hade då haft honom i 1 1/2 år så det gick ändå rättså snabbt att ställa om från “vanlig” engelsk ridning till att gå fullt bettlöst och bara rida i skogen och göra allt de roliga vi håller på med. Kalle började också hitta sig själv mer och mer. Blev mer uttrycksfull och nyfiken, han växte verkligen!! Mitt tankesätt ändrades mer och mer. Jag var intresserad av NH innan jag fick Kalle men genom att få honom och se honom för den han är så ändrades sättet hur jag tänkte helt. Jag vill inte vara ledaren över min häst. Jag vill stå jämte honom och ha en relation och ta besluten tillsammans. Men ibland måste jag ta dem och ibland låter jag Kalle ta dem. Men viktigt är att jag alltid inkluderar honom i mina val. Alltid se hur han reagerar, vad han tycker och lyssnar på honom. Det fick honom att växa, för att jag lät honom visa sig själv och uttrycka sig.

2014 kom och vi blev också sämre på att fotografera oss själva haha! Men det är väl så, i början så fotar man seriöst varenda tillfälle men nu idag så när vi väl fotar så är det “riktigt” alltså mer tänk bakom och lite mer speciella bilder än i paddocken liksom haha! Jag gick ofta löst med Kalle i skogen och han följde med mig, varvat med att äta lite här och där 🙂 Gör inte det så mycket i dagsläget då mat för honom betyder mer än mig, tyvärr</3

2015 fotade vi ändå rättså mycket igen och har fortfarande några av mina absoluta favoritbilder på oss därifrån. T.ex den på oss i vattnet och när han pussar mig i solnedgången<3 Den första svartvita porträttbilden på honom ÄLSKAR jag. Så kraftfull! Men nog om fotograferingen hehe. Vi red i halsring och levde loppan! 2015 var ett av dem åren vi verkligen red mycket i halsring ute i skogen och han skötte sig så bra, var så stolt hehe<3

2016 rättså likt 2015. Lyckades dock äntligen lära honom stegra!! Av en slump typ haha! Nej men när vi sprang runt och lekte och när jag gjorde snabba svängar så “hoppade” han uppe lite i luften och vände samtidigt och då var det bara att förstärka det beteendet och sen kunde han stegra på cirka 3 dagar haha! Han är veeerkligen ingen häst som stegrar, inte sett han stegra självmant någon gång liksom så visste inte hur jag skulle lära det men vi löste det! Dock kan stegra vara ett riskabelt trix för vissa så ni måste känna er häst riktigt och veta vad ni gör. Kalle har aldrig använt det emot mig och om han skulle göra de när han ej får, misstolka mig, så säger jag bara nej till honom. Krävs rättså mycket “styrka” från mig för att han ska stegra högt och kraftfullt alltså är det inte lätt att “råka” få honom att stegra, om ni förstår vad jag menar haha!

2017 var det året jag var minst aktiv på bloggen då det var mitt studentår och såå mycket som hände i livet, så fotade inte Kalle så mycket. Även så var detta året jag tappade väldigt mycket motivation och intresse för hästarna. Dels var det för att alla mina tjejkompisar i stallet sålde sina hästar så hade inga att rida ut med och det var ju en stor del av mitt och Kalles liv. Vi red nästan alltid ut på långritter och han är ju lite känslig med att vara själv så vi red långritter med tjejerna flera gånger i veckan. Sen var det mycket med studenten och så. Jag mådde väldigt dåligt för att jag inte var i stallet så ofta som jag borde och det märktes otroligt mycket på Kalle då han var väldigt trotsig och rent ut sagt galen på hösten/vintern för han inte var nöjd med hur lite jag var hos honom, vilket jag förstår och tar på mig heeelt.

Vi hoppar till 2019 här direkt med bilderna då jag bara fotade några enstaka på Kalle 2018. 2018 var jag nog ännu mindre hos Kalle än 2017 och jag skäms när jag tänker tillbaka på det. Jag mådde dock inte bra mestadels av 2018 pga mitt ex (gjorde slut januari 2019 sen) så det var bara kaos helt enkelt. Men!! 2019 det var året då vi äntligen kom tillbaka, vi hittade varandra igen och min älskade Kalle blev äntligen sig själv igen. Min motivation kom tillbaka mer och mer, trots att jag inte har samma intresse för hästar som innan. Jag vill göra så mycket annat och att ha häst är ju ett heltidsjobb. Jag var iallafall så glad för att vi hamnade på rätt bana igen och vi blev ekipaget Ida och Kalle igen, som på den gamla tiden<3

Och nu är det då 2020 och vi är starkare än någonsin. Vi har såklart våra diskussioner och håller inte alltid med om allt haha<3 Men han är sig själv, inte galen på hösten/vintern längre och nöjd med livet. Jag förstår inte hur jag kunde behandla honom så, inte ge honom den uppmärksamhet han förtjänar. Den han inte hade fått i 12 år innan jag köpte honom, alltså kanske han fick lite flashbacks till det och därför var han så trotsig mot mig, han visade att det inte var okej, han sa emot, precis som jag vill att han ska göra! Han är ju verkligen den som betyder mest för mig och han kommer aldrig komma i andra hand igen, aldrig!

Jag ska ju dock då som sagt flytta (när jag kommer in och om man kan pga corona osv) och han ska inte följa med mig. Dels för att jag inte kommer ha varken tid eller råd. Min intresse är inte lika stort och det är bara elakt mot Kalle. Han är 20 år och ska bo kvar här nere tills han somnar in, han är verkligen ingen storstadshäst som hade inte trivts i Göteborg haha! Men mamma kommer då ta hand om honom och jag ska hitta en som kommer rida honom några dagar i veckan. De kommer bli ooootroligt svårt, gråter bara jag tänker på att lämna honom men jag vet att jag måste göra det för jag kan inte sitta fast här i Karlshamn, jag blir galen här hehe. Men att hitta någon som duger till att rida honom och ändå ha lite samma tankesätt som mig kommer vara som att leta efter en nål i en höstack så wish me luck<3 Jag vill inte komma hem till att Kalle är annorlunda, att någon har tryckt ner honom. Jag ska komma hem till att han är sig själv, min Kalle. Det kan jag vara rädd för, att han är annorlunda när jag kommer hem och hälsar på. Men de kommer lösa sig, det vet jag, är tacksam för att jag har mamma som kommer ha honom för hon vet ju hur han fungerar och hur jag tänker.

Han kommer föralltid vara min one and only. Min Kalle<3

19 reaktioner till “Min och Kalles historia”

  1. Vad det här verkligen är fint Ida! Vilken resa ni gjort tillsammans och sen ser man vilken utveckling du gjort genom åren gällande fotograferingen också, gud <3 Stor kram!

  2. Jag är så glad att du och Kalle hittade varandra och att du gjorde honom mindre instängd och älskade honom så innerligt! Och att du fortfarande gör det, för du ska ju verkligen låta honom stanna FÖR att du älskar honom, inte för att lämna honom. En flytt där han följer med, 20 barre… nä, du handlar i kärlek – och det verkar hela er relation handla om <3 <3

  3. oj oj va många fina bilder på er ¨
    ska du studera bort har väl inte hängt med
    det ordnar sej nog om mamma ställer upp oxå

  4. Wow- 8 år er lenge, og for en reise dere har hatt sammen, så herlig å lese <3 Det er ingen tvil om at Kalle er heldig som har deg 🙂 Kjempemange flotte bilder av dere <3

  5. Åh vilken resa ni haft! Och förstår helt ditt beslut, och såklart det är sjukt jobbigt, fint att din mamma kan ha hand om honom. Kram ❤️

  6. Jag vet inte vart jag ska börja, har ändå följt dig länge men början när ni träffades hade jag inte koll på. Så kul att du berätta om olika händelser som du och kalla varit med om. Kul men både failbilder och alla magiska ljus, speciellt ljuset man INTE ska skoja om. För det var magiskt! 😍😍😍 Så fina du och Kalle är, så mycket kärlek mellan er!

  7. Alltså åh vilken fantastisk historia ni har tillsammans!! Värmer sååå mycket att läsa hur mycket ni betyder för varandra ❤️ Stor stor kram ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *