Jag och Kalle är inte perfekta

“Vår relation är verkligen inte en dans på rosor.”

Back in the days när blogga var lite större (ja because face it, det är tyvärr inte lika stort längre </3) så följde många hästmänniskor min blogg. Har fortfarande såklart några som gör det och även några som går wayyy back haha<3 I vilket fall som helst så kunde jag få kommentarer som ”Åh önskar jag hade det bandet med min häst!” ”Ni är ett otroligt ekipage” ”Man märker verkligen på Kalle att han älskar dig” osvosv. Att vi två var förebilder för andra hästmänniskor med sina hästar, och det gjorde mig såå glad asså ni fattar inte!! Blev så otroligt rörd av alla de fina kommentarerna, att jag och Kalle var förebilder, va?! Menmenmen, vi är inte perfekta, vår relation är verkligen inte en dans på rosor. Vi är inte alltid nöjda med varandra och har, precis som alla andra, dåliga dagar ibland.

Kalle är en otroligt snäll häst. Nog skrivit detta 100 gånger innan men det är sant haha! Han skulle aldrig göra något ont mot någon. Eftersom han är det så är han egentligen hyfsat lätt att ”köra” över. Han hade gett sig snabbt och hade inte sagt till om mycket om man hade tryckt ner honom. Han var sån när jag fick honom, gjorde ingenting, knappt om jag bad om det. Han stod bara där och stod. Han saknade alltså sin personlighet, han hade blivit överkörd och ingen hade brytt sig om honom riktigt i 1-2 årstid.

När han kom till mig så ville jag få fram honom igen, den Han är. Hans personlighet och livsvilja. Tycker jag har fått fram det rättså bra (Läs här 5 punkter om att ha en envis häst). Och då tänker ni men du säger ju att han är otroligt envis, ger sig inte i första taget (cirka aldrig), hur går det ihop med att han kan vara lätt att ”köra” över? Jo om du tar på dig ledarrollen, säger till honom hela tiden vad han ska göra och inte får göra, bestraffar (kanske inte på så roliga sätt..) när han gör fel och låter inte honom ta eget intiativ, då kryper han in i sitt skal igen och är otroligt lydig. Då förlorar han sin personlighet, för han hade låtit er köra över honom för det är bara så snäll han är. Men om man vänder på det, ger honom ansvar, han får bestämma ibland, bestraffar inte honom (höjer rösten om det blir farligt men om han gör fel bestraffar jag aldrig utan börjar om från början), han får helt enkelt visa vad han tycker och tänker, ja dåå!! Har vi plötsligt en extremt envis liten polle med massa åsikter och personlighet, den Han är. 

Vart vill jag då komma med denna rubriken? Att vi inte är perfekta? Det ni ser på bilder och videos på oss. Det är bra dagar, en bra period, han är på bra humör och springer glatt runt i halsringen. Men det ni inte får se är dem dagarna när han stänger av, när han helst inte går fram, när han går tvärt emot vad halsringen menar. Det är ju nästan samma liknelse på alla inspirationsbilder på Instagram haha! Vanliga livet seeer inte ut så! Jag och Kalle är inte perfekta! Han har så mycket personlighet och åsikter ibland så jag kan bara skrika rakt ut ”HUR vill du att jag ska göra då??” Hur gör jag dig nöjd??? Han är en extremt svår nöt att knäcka ibland, för oss som ser honom. Extremt lätt för dem som kanske inte ser hästarna så mycket utan använder sig utav den ”köra-över”metoden. Tex på en ridskola, för tyvärr på de flesta ridskolor så är det ju 1-3 gångers lektion, per dag, i ridhus!!! Kalle hade gjort allt dem bett om, varit otroligt lat och sett ledsen ut, velat bli lämnat ifred, men han hade bara ”jaha okej”. När jag tänker på det så blir jag så ledsen, han är SÅ snäll haha.

Jag är nöjd över min och Kalles relation och jag älskar honom mer än allt. Men ibland kan det vara så att jag drar av mig håret för jag inte vet hur jag ska gå till väga med honom. Men vi kämpar alltid på. Tex nu har jag börjat rida smått i halsring igen i ridhus och paddock, försöker få honom att vilja lyda mina signaler med svänga osv. Han vet vad det betyder för han har kunnat det exemplariskt innan. Det går riktigt bra ibland, när han vill och så, vissa gånger gör han rena motsatsen. Kontraster må jag säga haha! Men jag är väldigt mån om att jag alltid, alltid, alltid räknar in Kalle i mitt val, vissa val måste jag dock ta. Kan vara att vi ska ut på långritt med någon. Eftersom Kalle är av den kraftigare typen och har en del mage så måste han motioneras emellanåt riktigt, han älskar dock att racea med andra kompisar<3

Förlåt om det blev ett glöddigt inlägg men hoppas ni förstår lite iallafall!! Och om ni är en hästmänniska som följer mig så får ni gärna hojta till! (Vet mina älskon Sharon, Jossan, My, bästa ni!!) Alltid roligt att höra från er hästmänniskor, trots att min blogg inte är lika mycket hästblogg som innan<3 Hoppas ni andra ändå tyckte det var intressant läsning så hörs vi snart igen xx
Och psst om några veckor kommer ni få nya fräscha bilder på mig och Kalle, kommer bli en rejäl fotodag, mer om det berättar jag senare hihi<3

Vårt första år tillsammans, 2012. Blir lite rörd när jag ser dessa bilder. Allt vi har gått igenom, från att rida med sadel och bett till att rida helt bettlöst (sen 2013) och knappt med sadel. Inte rida engelsk ridning, inte ha någon press att vi ska trimma på någon ridbana. Bara göra det vi vill, det vi tycker är roligt. Jag kämpar varje dag med att Kalle ska vara nöjd och glad, det är det enda som någonsin kommer betyda något för mig, att han är lycklig.

5+

16 reaktioner till “Jag och Kalle är inte perfekta”

  1. Jag är en föredetta hästmänniska, eller ja jag vet inte om man någonsin slutar vara hästmänniska, men jag rider inte längre. Jag började som riktigt liten på hästryggen, har alltid varit ponnyryttare eftersom jag är åt det kortare hållet (läs 155cm), men slutade rida strax innan jag fick bar för 16 år sen.
    Nu finns tiden inte till helt enkelt.

    Men jag älskar att läsa om dig och Kalle 🙂 Och dina resor 😛

    0
    1. Men så roligt! Nej det är ju tyvärr det med tiden, man hinner inte med så mycket annat känns det som haha! Åh tack så jättemycket, så glad jag blir! :’D

      0
  2. Åh asså!!! Vet inte vad jag ska säga… känns som jag följt er huuuur länge som helst :O från bdb, när du alltid länkade till din blogg där och när allt va rosa, haha!! Minns att jag också ville kunna rida i halsring och bettlöst på den tiden när man såg er göra det och nu blir allt sånt bara mer och mer för Soppan och mig också <3 Måste verkligen hålla med dig om att hästarna tar en helt annan plats när de får mer frihet att bestämma och det är så fantastiskt att se och kunna erbjuda sin älskade ponny!!

    Trots att du inte längre har så mycket hästinlägg på bloggen så älskar jag den mer än vad du kan tänka dig! Har sagt detta 5 miljarder gånger (men kan inte säga det nog) du inspirerar mig och säker många andra med alla dina inlägg! Jag strävar själv efter att blogga mer varierande och du är en GRYM källa till det!!

    Kram

    1+
  3. Tack för din kommentar på min blogg, den tog mig hit till din och wow vilket härligt ekipage ni verkar vara och vilken härlig person du också verkar va! Jag är i grunden också hästmänniska men har haft ett uppehåll nu ett tag, men saknar det otroligt mycket. Och jag kan känna igen mig på en hel del som du tar upp, om envisheten och ridskolehästar (jag har bland annat gått på ridskola), hur lätt överkörda de blir osv.

    Superfin blogg och superfina bilder, dig och din vardag med bland annat Kalle följer jag väldigt gärna! Hoppas du får en riktigt mysig tisdagskväll <3 Kram!

    0
  4. Ni är SÅ fina Ida så om du bara visste, älskar bilderna på er! Men egentligen, vad är perfekt? Allt kan som sagt inte alltid gå som en dans på rosor och det är mer än mänskligt! STOR kram <3

    0
  5. Så fint att läsa detta. Jag har aldrig hållit på med hästar själv, är allergisk så trots att jag gärna ville som barn gick det inte. Dock brukar jag alltid hälsa på hästar jag ser i hagar (som vill hälsa del vill säga). Ibland funderar jag på att börja rida nu som vuxen, men då jag inte kan vara inne i stallet känns det omöjligt.

    0
  6. Åh men relaterar så mycket!! Haha brukar ju skoja om att Amigo och jag är som syskon, bråkar som fan ena dagen och allt går perfekt andra dagen. Vill verkligen komma igång med ridning och träning igen sen när Amigo är frisk igen, har ju legat sååå på is efter att jag drog i backen sist och pajjade ryggen (dvs när han busade, jag råkar trilla av, skriker till för att det gör så ont och han får dåligt samvete och går fram och nosa mig i ansiktet, ba ah tack hahah). Så härligt inlägg, kommer typ ihåg alla bilderna när du först la ut dem!! OCH ÄR SÅ TAGGAD PÅ NY FOTOGRAFERING !!

    (Haha älskar hur du, Sharon och My också är typ enda hästbloggarna som jag följer också!! always represent)

    0
  7. Wow vad fint och bra inlägg! Det är en fantastisk egenskap att kunna berätta att allt inte alltid är guld och gröna skogar, många ska bara visa hur underbart och bra allting är utåt, men de är minst lika viktigt att berätta ens svagheter och visa att allt inte alltid är perfekt! Jättebra och fint skrivet! Och så himla fina bilder på er! Hejja er!❤️

    0
  8. Åååå vilket underbart inlägg <3
    Alltså jag har ju alltid varit i hästvärlden och aldrig känt att jag passat in i den där hårda jargongen mot både hästar och medmänniskor. Nu har jag äntligen hittat till ett stall där dom inte verkar var heeeelt emot att komma med nya idéer. Har fått en söt häst som blivit antagligen blivit rätt dåligt behandlad innan men som äntligen fått en ägare som verkligen vill göra ALLT för att hon ska må bättre. Så jag föreslog klickerträning. Och jag var sååå nervös när jag nämnde det. Att jag kunde testa om hon ville.
    Deras band är ju fint men eftersom hon inte haft det lätt, så vill jag göra allt för att bygga upp ett förtroende.
    Så just nu har jag som mål (så fort jag är tillbaka i stallet, får inte vara där precis nu på grund av en operation jag gjort. Att klickerträna henne medan jag ändå inte får sitta upp för läkarna.
    O jag hoppas hoppas så att vi ska skapa ett tajtare band.
    Hon är så känslig o hon har "accepterat" mig som ryttare och det är inte helt självklart så det är jag såklart sååå glad över men samtidigt såå rädd att jag ska göra nått som får henne att tappa förtroendet helt.

    Det är så skönt att följa andra som tänker "annorlunda" eller mer "rätt" enligt mig.
    För man känner sig rätt liten o ensam i hästvärlden SPECIELLT som medryttare att få existera utan att bli bortfnyst som dumheter.

    Så tack för ditt inlägg! Det gjorde mig liite mindre ensam <3

    0
  9. Åh så fint inlägg <3 Jag är ju också hästmänniska även om jag inte skriver om det så mycket på den här bloggen, har ju en renodlad hästblogg där jag bara skriver om mina pållar, och lägger så klart ut massor på Instagram på mina ögonstenar <3

    0
  10. Bästa ni!!! Känner igen mig så mycket i Cooper. Han kan också gå in i ett skal och han behöver få vara nyfiken, göra bus och sånt utan att bli bestraffad. Han vet att ett nej är ett nej och om han är långt ifrån mig vet han också att han kan tänja extremt på gränsen “för jag kan ju ändå inte göra något” haha. Han gillar att bita i jackor och sådant och gör han det kan jag säga åt honom lite, för tråkigt att få hål liksom haha men mer än så krävs inte. Men höjer man handen åt honom kan han bli livrädd (jag kan göra det för han litar på mig men gör en ny person skulle han tappa förtroendet helt för den). Och man vill ju ha den nyfikna och busiga personligheten hos honom, trots att jag rider på ett annat sätt än dig så vill jag ju ha en glad häst och inte en som “bara gör för att han måste”.

    Medans om vi tar Qurre som var världens elakaste när jag köpte honom (men jag ser det som stress och rädsla) och han högg efter en och gick dit han ville med mig flygandes efter. Då blir det farligt och han har sådant hårt psyke så han fick jag gå på riktigt hårt. Det kan komma tillbaka även idag när han stressar upp sig och då behöver man liksom påminna honom ganska hårt om att jag är här och du springer inte över mig. Sedan däremellan är han världens snällaste och går precis dit jag går. Så ska bli spännande att se hur han förändrats om ytterligare ett år.

    Världens längsta kommentar men jag känner igen mig i så mycket och blev taggad haha!! 😀

    0
  11. Känner igen så mycket. När Bajen kom till mig i vintras hade han noll personlighet, ja snäll… men de var de. Inga åsikter, stod bara där, gjorde exakt som han blev tillsagt. Men nu, tjurig, bestämd, vet vad han vill men lyssnar på mig när jag säger ifrån. Så vill jag ha de! Hans personlighet tittar fram mer o mer för varje dag och den kan inte beskrivas bättre en “Gubbe” haha

    0
  12. Helt underbart inlägg, kan känna igen mig så mycket från alla år med min ponny. Älskar att låta hästarnas personligheter komma fram, även om det ibland blir svårt så är det värt den fina relationen man har till varandra alla dagar i veckan 🙂

    0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *