Ett brev till min farmor

Jag vill tacka dig för allt det fina du har gett mig. Alla fina minnen och alla gånger du har fått en att känna sig mest älskad av alla i hela världen. Du var en av de starkaste människorna jag kände. Du förlorade farfar, du övervann bröstcancer och du klarade av flera år av mindre sjukdomar. Du överlevde allt och då är det lätt att tänka “Min farmor, hon klarar allt”, för det har du gjort. Men tyvärr orkade din kropp inte längre kämpa vidare och du somnade stilla in igår tisdagen den 5 maj. Nu vet jag att du inte längre har ont och du har äntligen fått träffa farfar igen.

“Det här hade Åke älskat”. Det sa du alltid och varje gång du sa det så fick jag svårt att andas. Mina ögon tårades och jag var alltid tvungen att vända mig bort eller gå iväg. För under dessa 11 åren som farfar har varit borta så förändrades det aldrig hur du sa det. Du sa alltid det med samma saknad i rösten. De fick mig att känna den saknaden och sorgen genom att bara kolla på dig. “Dem säger att det blir lättare med saknaden, men det är inte sant för jag saknar honom mer och mer för varje dag”. Också en sak du sa som fick det att hugga till i hjärtat. Du och farfar kommer alltid vara något alldeles speciellt. Men nu kan jag vara trygg med att du äntligen får vara med honom igen, det gör mig lugn.

Den sista tiden har varit svår. Vi fick reda på att de var illa några veckor innan och jag fick åka ner till dig för att ni skulle skriva på fullmaktspapper. Om jag ska vara ärlig, jag fick en chock. Det var inte farmor jag såg framför mig. Du var inte lik dig själv, så smal, svullna fötter och händer, håret var tunt och rakt, du som annars alltid haft så volymfullt hår. Jag fick gå iväg, jag klarade inte av att se dig med den otroliga smärtan. Vi fick hålla oss på avstånd pga situationen just nu så jag stod långt ifrån dig med solglasögon på mig. Du kollade upp flera gånger, men, du såg rakt igenom mig. På grund av din vaskulära demens som tog fart väldigt snabbt så vet jag inte om jag hade velat gå fram, tänk om du inte hade känt igen mig. Det hade jag inte klarat av.

Några dagar innan denna tisdagen så fick vi reda på att det var nära. Vi visste nu att det kunde hända när som helst. Men vi fick inte besöka dig. Att det just skulle vara under denna period ditt hjärta skulle slå en sista gång gör ont i mig. Ingen ska behöva gå bort under dessa tider när man inte ens kan få säga hejdå eller träffas en sista gång. Men du fick träffa dina pojkar iallafall, vilket jag tror gjorde dig lugn så du tillslut kunde släppa taget.

“Jag är nöjd med mitt liv och stolt över mina fyra pojkar, jag är fridfull.” Var bland de sista orden du sa till din tvillingsyster. Då blev det verklighet på ett annat sätt. Att du just sa dina fyra pojkar också gjorde mig så glad, du menade såklart dina tre söner och farfar. Det var fint. Jag vet att du älskade dem mer än allt annat på denna jord och som sagt, att bli älskad av dig är allt man någonsin skulle kunna önska.

Hälsa nu farfar där uppe, krama honom från mig och säg gärna att fotograferingen går bättre, jag tror jag har blivit lite bättre än vad jag var 2009 iallafall. Så syns vi snart igen.

Kramar din Ida.

Jag älskar dig för alltid, farmor.

5+

17 reaktioner till “Ett brev till min farmor”

  1. åh kärlek
    beklagar verkligen hon har det nog mysigt hos farfar nu det tror ja me . Tur man får minnas allt det fina tillsammans med dem
    Ta hand om dej o ha en fin torsdag kram ❤️

    0
  2. Det känns verkligen att det är skrivet direkt ur hjärtat med tårarna rinnande…. Du är duktig 🦋❤️🦋

    0
  3. Men fina du, skriver med tårar i ögonen här… beklagar verkligen och så vackert du skriver till din farmor! Ta hand om dig och gråt så mycket du behöver! Massa kramar till dig! ❤️

    0
  4. Du förmedlar så vackert och sällsamt ett avsked som inte är önskat. Jag beklagar förlusten, och hoppas att hon funnit frid med farfar där uppe 🙂

    0
  5. På riktigt blir jag helt tårögd av att läsa det här, så fint Ida! <3 Skickar en massvis med varma kramar och tankar till dig, beklagar sorgen otroligt <3

    0
  6. Åh, fikk jeg tårer i øynene. Så fint og trist å lese på en og samme tid. Du skriver så vakkert, samtidig så utrolig trist å lese at du har mistet farmoren din. Sender deg mange, mange varme klemmer <3

    0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *