Nya självporträtt?! Som jag fotat själv med stativ och allt, när hände det senast?! Och när hände det senast att jag satt i Photoshop och lekte runt?! Åh vad jag saknat det asså!! Älskar att sitta och leka runt med ritplattan (trots att jag verkligen inte kan rita som ni kanske ser ovanför haha) och bara ha massa inspiration och ideér i huvudet! Är verkligen inget proffs när det kommer till att rita med ritplattan. Tycker de kan vara så svårt med penslar och inställningar, vilka man ska använda för att få fram den känslan man vill liksom. Men man lär ju sig inte om man inte övar! I vilket fall som helst är jag väldigt nöjd med resultatet, både bilderna och redigeringarna! Vad tycker ni?
Till lite tråkigare saker, denna helgen kunde ju varit bättre. I fredags var jag lite depp pga vet inte riktigt vad haha? Nej men saknade Lisa hemifrån massor för vi var ju seriöst som ett gift par hemma i Karlshamn haha. Vi hängde alltid och gjorde allt tillsammans, fast vi inte gjorde något speciellt så var vi hela tiden liksom, som ett par haha! Sen blir det lite jobbigt att vara inneboende ibland då man sitter “fast” i sitt rum, får lite panik av det, kan inte röra mig liksom.
Men nog om det! Det värsta var igår. Bestämde mig att den dagen skulle bli bättre, vilket den verkligen blev till en början. Tränade på morgonen, duschade och fixade mig för fotografering, redigerade bilder, beställde Foodora och hade de mys. Men sen på kvällen vid 22.30 ringde mamma och sa att Kalle hade haft kolik, men de var bra med honom nu. Paniken som uppstod i min kropp kan jag inte ens förklara. Började gråta direkt och visste inte vad jag skulle ta mig till, jag är liksom 3h30min ifrån honom.. men allt var bra med honom då. Veterinär hade kommit ut och gett honom medicin, troligtvis var det gaskolik så han hade ätit något opassande. Mamma var där vid midnatt igen och kollade till honom och då hade han ätit upp allt och var som vanligt. Imorse hade mamma morgonen och då var han också som vanligt och hon facetimade honom sen när de gick en liten runda.
Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv om något händer Kalle och jag inte är där. Men jag vet också att jag inte kan sitta hemma med honom, bara för att vara nära honom. Han är hur pigg som helst annars, trots sina 20 år. Men att känna sig så maktlös för jag var här uppe och han där nere, hemsk känsla. Jag ska hem om 1 1/2 vecka och då ska jag vara hemma i 2 veckor, höstlov och sånt så det ska bli väldigt skönt. Men kolik kan ju drabba ens häst när som tyvärr. Det är bland det värsta som finns och tar alldeles för många hästars liv.. och man kan nästan aldrig veta vad det beror på.
Men han mår bra nu och jag litar på mamma till 110% med honom. Är så glad att jag har henne, så hästkunnig som hon är och hon känner också Kalle så väl så hon vet när han inte beter sig som vanligt liksom. Nu blev det massor av text här, men var tvungen att skriva av mig lite, hoppas ni har haft en bra helg xx
