“Vår relation är verkligen inte en dans på rosor.”
Back in the days när blogga var lite större (ja because face it, det är tyvärr inte lika stort längre </3) så följde många hästmänniskor min blogg. Har fortfarande såklart några som gör det och även några som går wayyy back haha<3 I vilket fall som helst så kunde jag få kommentarer som ”Åh önskar jag hade det bandet med min häst!” ”Ni är ett otroligt ekipage” ”Man märker verkligen på Kalle att han älskar dig” osvosv. Att vi två var förebilder för andra hästmänniskor med sina hästar, och det gjorde mig såå glad asså ni fattar inte!! Blev så otroligt rörd av alla de fina kommentarerna, att jag och Kalle var förebilder, va?! Menmenmen, vi är inte perfekta, vår relation är verkligen inte en dans på rosor. Vi är inte alltid nöjda med varandra och har, precis som alla andra, dåliga dagar ibland.
Kalle är en otroligt snäll häst. Nog skrivit detta 100 gånger innan men det är sant haha! Han skulle aldrig göra något ont mot någon. Eftersom han är det så är han egentligen hyfsat lätt att ”köra” över. Han hade gett sig snabbt och hade inte sagt till om mycket om man hade tryckt ner honom. Han var sån när jag fick honom, gjorde ingenting, knappt om jag bad om det. Han stod bara där och stod. Han saknade alltså sin personlighet, han hade blivit överkörd och ingen hade brytt sig om honom riktigt i 1-2 årstid.
När han kom till mig så ville jag få fram honom igen, den Han är. Hans personlighet och livsvilja. Tycker jag har fått fram det rättså bra (Läs här 5 punkter om att ha en envis häst). Och då tänker ni men du säger ju att han är otroligt envis, ger sig inte i första taget (cirka aldrig), hur går det ihop med att han kan vara lätt att ”köra” över? Jo om du tar på dig ledarrollen, säger till honom hela tiden vad han ska göra och inte får göra, bestraffar (kanske inte på så roliga sätt..) när han gör fel och låter inte honom ta eget intiativ, då kryper han in i sitt skal igen och är otroligt lydig. Då förlorar han sin personlighet, för han hade låtit er köra över honom för det är bara så snäll han är. Men om man vänder på det, ger honom ansvar, han får bestämma ibland, bestraffar inte honom (höjer rösten om det blir farligt men om han gör fel bestraffar jag aldrig utan börjar om från början), han får helt enkelt visa vad han tycker och tänker, ja dåå!! Har vi plötsligt en extremt envis liten polle med massa åsikter och personlighet, den Han är.
Vart vill jag då komma med denna rubriken? Att vi inte är perfekta? Det ni ser på bilder och videos på oss. Det är bra dagar, en bra period, han är på bra humör och springer glatt runt i halsringen. Men det ni inte får se är dem dagarna när han stänger av, när han helst inte går fram, när han går tvärt emot vad halsringen menar. Det är ju nästan samma liknelse på alla inspirationsbilder på Instagram haha! Vanliga livet seeer inte ut så! Jag och Kalle är inte perfekta! Han har så mycket personlighet och åsikter ibland så jag kan bara skrika rakt ut ”HUR vill du att jag ska göra då??” Hur gör jag dig nöjd??? Han är en extremt svår nöt att knäcka ibland, för oss som ser honom. Extremt lätt för dem som kanske inte ser hästarna så mycket utan använder sig utav den ”köra-över”metoden. Tex på en ridskola, för tyvärr på de flesta ridskolor så är det ju 1-3 gångers lektion, per dag, i ridhus!!! Kalle hade gjort allt dem bett om, varit otroligt lat och sett ledsen ut, velat bli lämnat ifred, men han hade bara ”jaha okej”. När jag tänker på det så blir jag så ledsen, han är SÅ snäll haha.
Jag är nöjd över min och Kalles relation och jag älskar honom mer än allt. Men ibland kan det vara så att jag drar av mig håret för jag inte vet hur jag ska gå till väga med honom. Men vi kämpar alltid på. Tex nu har jag börjat rida smått i halsring igen i ridhus och paddock, försöker få honom att vilja lyda mina signaler med svänga osv. Han vet vad det betyder för han har kunnat det exemplariskt innan. Det går riktigt bra ibland, när han vill och så, vissa gånger gör han rena motsatsen. Kontraster må jag säga haha! Men jag är väldigt mån om att jag alltid, alltid, alltid räknar in Kalle i mitt val, vissa val måste jag dock ta. Kan vara att vi ska ut på långritt med någon. Eftersom Kalle är av den kraftigare typen och har en del mage så måste han motioneras emellanåt riktigt, han älskar dock att racea med andra kompisar<3
Förlåt om det blev ett glöddigt inlägg men hoppas ni förstår lite iallafall!! Och om ni är en hästmänniska som följer mig så får ni gärna hojta till! (Vet mina älskon Sharon, Jossan, My, bästa ni!!) Alltid roligt att höra från er hästmänniskor, trots att min blogg inte är lika mycket hästblogg som innan<3 Hoppas ni andra ändå tyckte det var intressant läsning så hörs vi snart igen xx
Och psst om några veckor kommer ni få nya fräscha bilder på mig och Kalle, kommer bli en rejäl fotodag, mer om det berättar jag senare hihi<3
Vårt första år tillsammans, 2012. Blir lite rörd när jag ser dessa bilder. Allt vi har gått igenom, från att rida med sadel och bett till att rida helt bettlöst (sen 2013) och knappt med sadel. Inte rida engelsk ridning, inte ha någon press att vi ska trimma på någon ridbana. Bara göra det vi vill, det vi tycker är roligt. Jag kämpar varje dag med att Kalle ska vara nöjd och glad, det är det enda som någonsin kommer betyda något för mig, att han är lycklig.