Mina mål med Kalle – höst/vinter

Nu när sommarlovet är slut så ska även hästarna stallas in från sommarbetet! Äntligen känner jag så man kan sätta igång riktigt med ridningen och allt igen. Kalle har fått gå lite av/på nu i sommar, speciellt i slutet då det har varit så mycket med jobbet och allt annat. Så han är så tjock och fin nu :)) Men iallafall har jag några mål som jag tänkte att jag och Kalle verkligen ska försöka klara nu i höst/vinter.
 
– Lära sig stegra uppsuttet. (Och även högre från marken, alltså bli ännu starkare och få mer balans i bakbenen)
Wiihooooo så taggad på detta haha. På hösten och vintern är Kalle så mycket piggare än vad han är på sommaren och när de är varmt. Sen är han så mycket smalare också 😉 Så vi ska ge oss på stegra uppsuttet, tror inte det blir så svårt, han kan redan det från marken så han ska bara förstå ett kommando när jag sitter på också. Även att han ska kunna det bättre, han kan få till ett par riiiiktigt fina och höga ibland. Då menar jag inte dem när han tar upp huvudet jättehögt också, utan mer när han verkligen ställer sig på bakbenen och hittar styrkan och balansen, de vill jag få fram mer!
 
 
– Sätta bugning själv utan min hjälp.
Han har alltid haft svårt med att buga men tror verkligen vi kan klara detta nu om vi tränar rejält. För det har verkligen släppt nu och han behöver inte ens ta ner huvudet mellan benen när han ska gå ner, utan det enda jag gör är att hålla upp hans ben. Han ska kunna det utan att jag håller i hans ben, han ska ta upp benet själv och söka sig bakåt neråt. Försöker varje gång få honom att gå ner utan att jag håller i benet men då blir han så frustrerad och står där med benet och viftar och slår de i marken “Hallå håll i det då!!!” är typ hans reaktion haha, jättesött :’)
 

 
– Rida ännu mer freestyle, alltså helt löst, utan halsring.
Har inte ridit så mycket i halsring i varken paddocken eller ridhuset nu i sommar. Dock hela tiden ut typ, och även i trafiken haha. Blir aldrig på banan på sommarn för vem vill va på en stekhet bana liksom. Men han har varit så himla duktig med halsringen i både paddocken och ridhuset när vi ridit med det nu, verkar verkligen som det har släppt eftersom han hade problem med det innan på banan, inte ute i skogen där var det superbra. Men på banan stretade han emot och plötsligt kunde han bara stänga av och “nu går jag var jag vill”. Nu känner jag verkligen att vi kommer mycket bättre överens för jag började om från början och tog det sakta. Så i somras (på min födelsedag<3) var vi inne i paddocken och lekte lite och tänkte då nej jag hoppar upp och kör lite freestyle, ingenting kan gå fel liksom haha. Hade ett spö i ena handen och styrde med och ja, det gick utmärkt! Styrningen var lite sådär ibland givetvis, men vi korrigerade det direkt. Han var så duktig och så nöjd! Och det var helt underbart utan halsring, fast det är en frihet med halsring så var det såååå mycket mer frihet utan den. För jag vet att Kalle alltid stannar om jag tar i halsringen, den är liksom ändå en säkerhet. Men nu hade man verkligen ingenting, bara rösten och sitsen! Säger alltid att detta var hans födelsedagspresent till mig, bästa presenten <3
 
0

Att hästen inte gör saker utan anledning

Jag tror på att hästen inte gör saker utan anledning. Jag brukar ju säga att Kalle är världens snällaste och skulle aldrig göra något dumt. Det är väldigt sant och han skulle aldrig göra något dumt. Men med mig kan han retas, han kan trigga mig och känner mig så väl så han vet precis vilka knappar han kan trycka på. Jag brukar jämföra det med oss människor i verkliga livet. Hur är du mot din allra bästa kompis? Ellerhur du kan vara en pain in the as och känner denna kompisen så väl så du vet att ni kan hålla på så mot varandra. Jag och Ebba är iallafall så ungefär 99% av tiden haha, jättejobbiga mot varandra. Och det är ju för att man känner varandra så väl. Jag skulle aldrig kunna hålla på så mot någon som jag “bara” är kompis med. För det första känner jag den inte så väl och för det andra vet jag inte hur den skulle reagerat.
 
 
Kalle och jag känner varandra så väl så vi brukar hålla på att “reta” varandra men bara för det gillar jag inte honom mindre eller han mig mindre (får jag inte hoppas, iallafall inte vad jag märkt haha). Det är ju inte så att han biter mig eller något sånt elakt och jag håller ju inte på att göra något så han blir rädd eller något. Men bara sånt att springa runt honom och vara allmänt jobbig, mysa med honom fast han bara naeeeee eller bara hålla fast hans öron/underläpp lite grann, bara för att retas. De han gör mot mig kan jag skriva en hel bok om men några exempel är ju att han vill absolut inte att något ska hänga på några krokar runt om kring, de biter vi tag i och kastar iväg, man kan vända på sig tvärt och trycka rumpan upp mot mig för jag ska klia hans svans, visar vilka ställen jag ska klia honom på (omg everyday ni fattar inte, och han visar ingen annan, nej bara mig) och vi kan absolut inte gå förbi den stenen nu för den är läskig (vilket den inte är med någon annan), sen går vi fram till den och “oj!! det var ju bara en sten!! shiet nära-döden upplevelse där Ida, kände du???”. Samma sak att med mig vet han att han får och kan studsa, bocka och slänga på huvudet, jag kanske ramlar av (om jag har otur 😉 eller så sitter jag kvar. Det är hans sätt att visa att han är nöjd och glad, och att han känner mig så väl.
 
 
När andra har ridit Kalle har han varit coollugn och väldigt duktig för de har varit lite orutinerade och ibland barn. Sen när jag har hoppat upp efter, jiiiihaaaa! Asså skojar inte, det var så roligt en gång när Moa hade ridit honom ut en runda, han var rätt så seg. Sen hoppade jag upp när vi ridit typ halva rundan och ojoj. Direkt blev han väldigt uppmärksam och kunde fatta galopp från skritt och for iväg med öronen framåt. Han märkte att jag satte upp och visste då vad han kunde göra, men inte för att vara elak eller något, utan han vet att jag klarar av det och tycker det är kul.
Fast vi kan reta varandra och sånt så slutar det ändå alltid med att han lägger huvudet på min axel och visar att jag ska klia honom på halsen (jag är hans klipåle ska ni veta) innan vi skiljs åt.
 
 
Jag tror att hästen kan retas på ett sätt, men den gör inte saker utan anledning. T.ex om den slänger sig när du ska in i transporten, eller om den försöker kasta av dig varenda ridtur. Jag tror absolut inte det är för att jävlas, hästar tänker inte så. Bara haha! Nej nu ska jag ta så mycket tid som möjligt för vi är redan försenade till träningen! Eller nej nu ska du av för att jag pallar inte längre! Nej troligtvis är den då rädd för transporten (obviously). Och den kanske har ont av sadeln eller någonstans i kroppen när du rider, eller så vill hästen inte att du ska rida. Alltså vill inte alls att du ska sitta på hästen rygg och då får du ta det från ruta 1. Varför vill den inte? Är du hårdhänt? Har du piskat den? Har den råkat ut för något trauma när du ridit? Osvosv. Finns alltid anledning! Och de sakerna jag nämnde att Kalle gjorde, det är ju inte direkt så att han har någon anledning till varför han kastar ner allt på golvet som hänger runt omkring, utan de är ju bara en kul sak som han också vet att jag tycker är charmigt och roligt haha 😉
 
Massa favoriter i repris, mååååste verkligen fota nya bilder på oss, är så hima seg med det :’)
0

“Varför slutade du med bett?”

Har fått en del frågor om varför jag slutade med bett på Kalle. Så tänkte berätta hur, varför och när jag gjorde det. Och även försöka inspirera er till att göra samma sak, eller bara att sluta med bett några dagar i veckan!
Om du tänker på detta med bett så tycker jag att du ska fundera över..
 
Varför använder du bett? Vilka anledningar finns det? För kontroll? Styra? Snyggt? För att du måste? (t.ex på tävlingar) För att det bara är så, alla använder det nästan och det är så det är?
Vill du använda bett? Ställ dig nu frågan, vill du använda det? Vill du använda det för att det blir mer säkert? För att det bara är så? För att det hjälper dig och din häst?
Behöver du använda bett? Behöver du ditt bett för att styra? Stanna? Blir det lättare med det? Eller behöver du det för att du måste ha det på tävlingar/träningar? Eller kanske du inte har tänkt på det så mycket och bara “are going with the flow”?
 
Mina svar var följande, vet inte, nej och nej. Så det var egentligen rätt så lätt för oss att sluta, när vi hade kommit på att vi inte behövde det. Bett har jag aldrig gillat och Kalle gillar inte det heller, så varför ska vi då använda det? Det tog ett tag innan jag förstod varför jag använde det, jag använde det helt enkelt pga att alla andra använde det. Det är (tyvärr..) så det är. Bett sätts in i munnen på hästarna redan vid 3/4 års ålder. För att vänja dem, för det är så det är. Tyvärr är det ju så att bett måste användas inom tävling (förutom hackamore som får användas på hopptävling). Och om man ska tävla så är de ju lite svårt, för då måste man använda bett. Och om man gillar att tävla ska man ju självklart få göra det, men hör gärna med hästen först. Tänk inte bara på att du älskar att tävla, för det kanske inte hästen gör. Och alla hästar funkar inte med hackamore, och alla hästar funkar inte med bett, och alla hästar funkar inte med sidepull osvosv. Det finns så mycket som inte alla hästar passar med.
Men jag ska inte gå in på den diskussionen nu! För då kan jag hålla på i en evighet haha.
 
 
Jag slutade med bett i början av november 2013, den 8:e för att vara exakt. Här kan ni läsa inlägget jag skrev den dagen jag slutade med det. Rätt så roligt att läsa det nu. För jag skrev där att jag kanske skulle köpa ett novabett och testa på honom och rida 2-4 ggr i månaden med det. Fuck that asså haha. Det behövde jag verkligen inte. Kom ihåg att jag lovade mamma att vi skulle köpa novabett och rida kanske en gång i veckan (för hon var typ lite orolig att han inte skulle få tillräckligt med motion, eftersom han verkligen behöver motion). Meeen rätt så snabbt rann det ur sanden och jag märkte att jag inte behövde bett alls. Allt blev så himla enkelt! Märkte hur mycket gladare han blev, jag och Kalle slapp alla olika bett, bettstorlekar hit och dit, Kalle som stretade emot med öppen mun osvosv. Allt blev så himla bra helt enkelt.
 
Jag hade tänkt de senaste halvåret innan jag slutade varför jag använde bett egentligen. Hade knappt ridit med bett under den tiden heller, på hela sommaren kanske jag red med bett 5-10 ggr. Men hade tänkt på om jag skulle sluta med det helt, bara rida några ggr i veckan med det eller någon gång i månaden. För jag var “rädd” att han inte skulle få tillräckligt med motion för vi kunde inte jobba på det “vanliga” sättet som alla hästar är vana vid och “ska” jobbas på. Men det var ju verkligen inga problem alls, han är finare än någonsin i kroppen och mycket gladare till allt.

 
Så egentligen var det väldigt lätt för mig och Kalle att sluta med bett, det tog bara lite tid att förstå att vi skulle göra det haha. Vad jag och Kalle använder nu är hackamore (som är vårt skarpaste, ponnyskänklar använder vi, dock ska jag köpa flower- eller starwheelskänklar. Lite mildare och fler alternativ, alltså sätta tyglarna i olika ringar för att få olika effekter), sidepull, cross-under, repgrimma, indianhackamore, vanligt sidepull (som jag tar som typ grimma) och sen då halsring. Vi har typ 8-9 huvudlag haha. Flest i stallet och vi använder inte ens bett 😉 Kan ju försöka fota alla någon dag, så får ni se alla!
 
Hoppas nu att ni har fått en liten inblick och om ni funderar på detta med bett, gå igenom de frågorna jag ställde där upp, och tänk verkligen igenom dem. Ni behöver ju inte bara pang bom sluta med bett helt, men att minska bettanvändandet om ni vill/kan så är det ju jättebra! Och för att bara avsluta detta, jag har inget emot er som rider med bett haha! 😉 
0

Min ponny är väldigt olydig

Kom och tänka på detta häromdagen, eller ja tänker på det rätt så ofta kanske heheh. Men Kalle, min ponny, han är nog ganska olydig, egentligen. För kan tänka mig att många där ute som läser mina texter och ser mina bilder på mig och Kalle, när jag rider ute i skogen i halsring, när vi springer löst på stallplanen, när han står löst i stallgången, att han gör trix osvosv, ni tror säkert att han är väldigt lydig va? Världens snällaste som aldrig gör något dumt (okej, han är världens snällaste hahah), men att han alltid lyder och aldrig gör något “dumt”.
Men om sanning ska fram så är Kalle lite “olydig”. Om ni skulle sett oss en dag i stallet, han går inte alltid efter mig, han vill inte alltid stå still i stallgången osv. Men enligt som jag beskriver oss och bilderna som jag visar så verkar det som att han lyder minsta vink va? Jag vill inte att han ska göra det, absolut inte. Hur roligt är det att ha en häst som aldrig kommer med egna åsikter? Som aldrig säger emot och alltid gör som ni säger och alltid lyder? Jag skulle personligen tycka det var skittråkigt, tänk om Kalle alltid skulle gjort allt jag bad honom om. För det första skulle vi inte ha något att jobba på, för det andra, stackarn?!
Kalle har nu lärt sig att han FÅR säga vad han tycker och tänker. Han får visa det, han får göra som han vill. Han är en väääldigt envis ponny som vet att han får visa vad han tycker om olika situationer, och jag är såå himla glad att han gör det, jag vill att han ska göra det. Jag vill att han ska vara olydig (låter konstigt va? haha), för på det sättet visar han sin personlighet och vi får uppleva väldigt många olika saker. Och jag tycker inte det han gör är olydighet, utan uttrycker sina åsikter, men många (många, inte alla) hästmänniskor skulle nog tycka att de var olydigt och liksom “Men säg till honom riktigt!!” osvosv.
 
Kan ta ett exempel. Vi var inne i ridhuset en kväll och hade precis ridit lite smått och jag hoppade av och tänkte att vi kunde skritta av lite när han gick med mig, istället för att jag satt på honom. Så gick och hämtade grepen för skulle mocka oxå samtidigt och han följde med, gick sen och mockade och han följde med (fast han inte tyckte de var så roligt hehe). Gick och lämnade grepen och tänkte nej vi måste gå något varv till. Så bad honom att följa med mig, och han bara “njaaa, jag vill inte gå ett varv till” (omotiverad och “lat” häst med många åsikter japp), så jag “bad” honom, snälla följ med mig, bara ett varv. Och då gick han till läktarn och stod där lite sen tog han upp ett spö med munnen som låg där och gick mot mig, tappade dock de på marken men tog upp det igen och då lockade jag på honom och “Men åhh så duktig du är!!”, skrattade och allt och då kom han till mig med spöt i munnen och gav det till mig och då snällt följde han med mig sen.
Ja där var han ju egentligen “olydig” för han följde ju inte med mig först, men sen eftersom han har väldigt många åsikter och får göra som han vill i många fall så gick han och hämtade ett spö och det reagerade jag positivt på och berömde och då följde han sen med, för han blev glad att jag blev glad på honom. Förstår ni hur jag menar? Lite komplicerat ja haha 😉
 
 
Detta är varför jag är väldigt noggrann med vilka som sköter om Kalle när jag t.ex är borta och reser eller något sånt. Har ingen i nuläget som kan rida honom, har inte hittat någon som jag litar på när de gäller det. (behöver dock inte det just nu, dock vill jag ju gärna resa mer och mer..) För om en random hästmänniska skulle komma och ta hand om Kalle skulle nog de tycka han var olydig i vissa saker, beroende på vad det är såklart och hur han mår denna dag, och hur kan känner denna person. Och med olydig menar jag inte att han sparkas, bits eller något sånt, han är världens snällaste och skulla aldrig vilja göra någon illa. Men olydig, t.ex att han inte följer med mig när vi går på stallplanen eller i ridhuset, många ser nog det som olydig, jag ser det som att han inte vill eller känner inte för det idag. För om han vill, då följer han med mig, om han inte vill, nej de gör han inte det, och det är fine för mig. Och då börjar jag övertala honom att följa med mig (frågar oxå varför inte följa med mig), han frågar ofta “Vad får jag utav dethär?” Och då ska jag kunna ge ett bra svar, eller ja ett svar som kanske får honom att ändra sig, kan vara att jag t.ex har morötter hahah, ibland vill han komma då men ibland räcker det ändå inte (fast han är största matvraket!!). Och då bara nahe, nej men då gör vi något annat! 
 
Kalle och jag har som sagt ett förhållade där vi bestämmer båda två. Jag vill att han ska säga vad han tycker och tänker och visa det, precis som vi människor gör, dock så säger vissa människor sina åsikter väldigt gärna (typ jag hahah) och vissa säger de inte alls, samma sak med hästar, vissa hästar visar de tydlig (typ Kalle heheh) men vissa gör inte det, för de kanske är lite blyga, eller för att de inte får visa dem. Vissa människor säger sina åsikter alldeles försnabbt (jag här med hehe), innan de ens har testat eller vet någonting om saken, samma kan vara för hästar. Kalle kan vara sån ibland, ta en försnabb åsikt, “Nej men detta kommer ju inte bli kul!!”, sen övertalar jag honom att testa och försöka, “Jo men oj, detta var ju helt okej och ganska roligt ändå”.
 
 
Ganska flummig text kanske som tar upp väldigt många saker. Men avslutar detta med att tänk på vad era hästar säger och vad de vill. Studera dem, vad tycker de om situationen? Fråga dem, vad vill dem egentligen? Mer och mer kommer era hästar att förstå att de får uttrycka sina åsikter (väldigt många hästar får inte det tyvärr..) och då kommer ni få ett starkare band, det kan jag lova! För detta kallas respekt, att man respekterar varandras åsikter. Men med detta säger jag inte att hästen alltid får göra som den vill hehe. Jag och Kalle turas om, och mer och mer tycker jag om hans val och mer och mer tycker han om mina val. T.ex om vi är ute och går och jag väljer att vi ska gå lite längre, när vi vänder dit så kanske Kalle går lite långsamare och bara “Neej men jag ville ju så gärna hem” Men jag säger nej, nu tar jag detta valet, vi måste röra på oss (Kalle blir ju lätt tjock, den typen you know hahah) och sen när vi går där så märker jag mer och mer att Kalle blir nöjdare och gladare, “Men de var ju rätt så härligt och roligt att ta en lite längre runda”, märker det mer och mer nu när vi är ute och rider. När vi vänder och rider längre så reagerar han inte så mycket längre, utan tycker de är mycket roligare. (Måste inflika att han oxå brukar få bestämma var vi ska rida ibland, vända hemåt eller fortsätta eller annat håll osvosv). När vi är ute och rider med halsring i skogen (gjorde vi idag, han vär såååå himla duktig och nöjd hihi) då blir han så mycket gladare och bekvämare (än med huvudlag t.ex). Och om vi kanske ska galoppera på ett ställe då smackar jag lite lätt, vill han så kommer han fram i galopp, vill han inte, nej då reagerar han inte på det och då behöver vi inte galoppera. Och på vissa ställen då bestämmer jag att vi ska galoppera och då smackar jag lite mer och kanske klämmer lite med benen om de behövs och då galopperar vi. Som sagt, ge och ta!!! Respekt!!
 
 
Herregud, långt inlägg hahah. Ja om ni nu har läst detta, tusen tack! Och grattis, ni förtjänar en medalj 😉 Nej men de blir rätt så mycket när de kommer till åsikter, speciellt inom hästvärlden heheh. Men vill suuuupergärna höra era åsikter om detta ämnet! Så kommentera jättegärna! Och dömer ingen, alla får tycka som man vill, absolut! Detta är vad jag tycker och tänker om detta ämnet. Säg gärna till om ni vill ha mer åsiktsinlägg oxå, och gärna inom vad! xx
 
 
0

Varför NH?

Det är några av mina läsare som ville att jag skulle berätta varför jag började (eller ja, man gör ju inte NH, det är ett tankesätt) tänka mer NH, eller hur man säger hehe. Varför jag började med trickträning, rida löst osvosv.
 
I hela mitt liv så har jag hållit på med hästar. Min mamma hade häst när jag föddes. När jag var 6/7 år började jag på ridskola. Gick där tills jag fick Kalle i april 2012. Och jag har aldrig varit så lycklig när jag slutade haha. De sista åren där var så tråkiga. Såg inte fram emot att rida, varför? Jo för det ända vi gjorde var att rida med sadel och träns i ridhuset. Min dröm var redan då att bara kunna släppa en häst på en äng barbacka i repgrimma.
 
Dressyr, markarbete, hoppning (hoppning gör vi, fast kravlöst, bara kubbar runt överallt haha) har aldrig varit något för mig egentligen. Att jobba hästen med bett osv tyckte jag inte alls var konstigt då, för alla andra gjorde det. Tyckte alla hästar om det? Nej, men det sket de i ändå. (obs! tycker inte illa om er som använder bett, fortfarande hehe)
När vi hyrde hästar på ridskolan så tog vi alltid av sadlarna, körde gymkhana, red baklänges, ja gjorde allt sånt crazy (som vi iaf kunde göra i ridhuset hehe) som man kunde göra, då mådde jag bäst, för då kunde jag släppa Jack (min favorit på ridskolan sen den dag han kom, v.i.f gubben <3) och bara racea runt där. Han behövde inte jobba, inte gå i samlat eller tänka på något annat utan bara ha kul.
 
När jag fick Kalle så gick min dröm i uppfyllelse, en egen ponny, helt otroligt. Då fortfarande visste jag inte annat än bett och sadel, jobba honom genom att kröka på nacken osvosv. Red så lite mer än ett år, förra sommaren/höst så kom de stora förändringarna. Jag använde kanske sadeln 5-10 ggr på hela sommaren och mindre och mindre bett. Vi sprang löst på stallplanen och hade allmänt kul. Sen i höstas så bestämde jag mig för att sluta med bett på honom, varför? För att varken jag eller han gillar det och behöver inte det, så what’s the point? Och ja, jag jobbar Kalle, men inte på det sättet alla andra jobbar med sina hästar. Kalle jobbar när vi är ute på ängarna och racear, han jobbar när vi hoppar och han sänker nacken när han själv vill det (kan ibland fråga honom om han vill och berömma osv). Man behöver inte bett för att hästen ska jobba, kröka på nacken är inte jobb egentligen, det ska komma bakifrån.
Nu gör jag det, släpper min ponny på ängarna barbacka med repgrimma, och det är världens bästa känsla. Jag bara rider runt och har kul. Bygger upp relationen springer runt i skogen lösa och bara lever livet.
 
Sååå tillbaka dit när mitt tänkande om hästarna förändrades, det förändras hela tiden men sommaren 2009 då fick jag upp ögonen för Natural Horsemanship. Sen 2012/2013 förändrades det otroligt mycket. Även nu, varje dag så förändras det. Varför det ändrades är rätt så självklart. Så naturligt som möjligt för hästarna, jag ser Kalle som min bästa vän, inte min häst. Jag vill att vi ska stå på samma plats i vårt förhållande (menar då att vi ska kunna bestäma saker tillsammans och kunna säga både ja och nej till varandra) och lita på varandra. 
 
Måste bara tacka Josäfin och Oline. De har hjälpt, och hjälper mig fortfarande med deras fantastiska texter och åsikter osvosv! Om det inte skulle vara för dem skulle jag verkligen inte stått där jag står med Kalle idag. Absolut inte om betten, skulle nog inte ridit helt bettlöst nu om det inte vore för dem. Kalle har varit bettlös i 4 månader och 6 dagar nu!! Woopwoop haha 😉
 
ja gamla bilder som ni har minst sätt 329384892 ggr :):):) Sommar lix <3
0