Min och Kalles historia

Eftersom jag och Kalle firade 8 år för någon vecka sen tänkte jag lägga upp ett litet inlägg om vår historia och utveckling. 8 år är ändå en lång tid och vi har hunnit med ett och annat! Och sen även vår utveckling, Kalle var absolut inte den hästen som han är idag när han kom till mig. Förbered er på ett lååångt inlägg haha!

Ovanför ser ni de första bilderna någonsin på mig och Kalle med kameran. Första bilden tagen bara på honom, på oss två, när jag sitter på honom och lite finare när vi är ute på en äng hehe. Asså han ser ju såå otroligt ung ut typ haha! Inte ett enda vitt hårstrå, nu början han få massa, min gamling<3 Att se honom få så mycket vita hårstrån nu är faktiskt lite läskigt.. det blir ju en påminnelse att han börjar bli gammal. Dock så märks det verkligen inte så det är ju skönt haha!

Första gången jag satt på honom utan utrustning och jag kommer verkligen ihåg vilken frihetskänsla det var!! Vi skrittade bara runt lite och blev så förvånad att han ändå förstod mig så bra haha. Andra är första gången vi badade riktigt med bikini och allt, vattenhäst sen day one!

De två sista bilderna är faktiskt seriöst once in a lifetime photoshoot, det ljuset skojar man INTE med. Det är fina Lisa som tagit bilderna (hon fotar de flesta nu också haha). Det som är så tråkigt med de bilderna är att jag använder träns och bett, vilket jag inte står för längre då vi är 100% bettlösa. Därför används dem typ aldrig. Också, vad är det för tröja jag har :’) Men ber till gudarna att vi kan få sånt ljus igen just en dag vi fotar där haha!

Sen har vi då såklart några failbilder och den första är seriöst den bästa ever, den är typ hemsk haha! Tredje bilden är första gången han galopperar vid min sida och jag var SÅÅ himla glad ni fattar inte!! Och idag har jag honom löst, säger galopp och han fattar från skritt och galopperar runt mig/med mig och det är en “lek”. Att kolla tillbaka såhär och se vad vi åstadkommit är ju underbart<3 Sista bilden är vår första 90cm! Vi hoppade som högst 1m och bana på 80/90cm (?) tror jag innan vi blev för lata och nu bara hoppar i skogen typ haha! Tror vi hoppar enstaka 80 ute i dagsläget.

Alla dessa bilder ovanför är från 2012, året jag fick Kalle den 24 april. När han kom till mig var han väldigt instängd. Han sa och gjorde inte så mycket. Han stod hos sin uppfödare innan vi köpte honom och hade bara varit uthyrd på några olika ställen men mest hemma och gått turridning. Man märkte att ingen riktigt hade gett honom uppmärksamhet. Han hade stått ett år innan vi köpte honom, kanske gått någon turridning då och då, men inget mer. Han förstod inte riktigt vad han gjorde här i världen för han bara varit en i flocken, han trodde inte han var någon speciell häst, bara en i mängden.

Det gör ont i mig att han i hela 12 år inte fått den kärlek och uppmärksamhet som han förtjänat. Fått åka till olika hem pga uthyrd. Sen komma hem till uppfödaren igen där det säkert va som hos många uppfödare, de har inte tid för alla hästar och vissa får mer och vissa mindre. Kalle är en häst som viker sig lätt, för att han är SÅ snäll och väluppfostrad. Skrivit om detta i ett annat inlägg HÄR så tänker inte gå in på det för mycket. Men om man låter honom visa sig och vara sig själv så är han väldigt envis och säger mer än gärna vad han tycker och tänker, precis som jag vill att han ska göra.

Under 2013 som bilderna ovanför är ifrån så red vi för första gången i halsring, red fortfarande med bett i början av året men började mer och mer åt det bettlösa, hackamore och repgrimma osv. Vi hoppade en del och hans teknik är ju fireeee haha. Han löshoppade också och tror det var under 2013 eller 2014 som han hoppade 1.15cm, vilket är de högsta han hoppat hihi.

Den 8 november 2013 slutade vi med bett helt! En rättså stor milstolpe i vår relation tycker jag. Hade då haft honom i 1 1/2 år så det gick ändå rättså snabbt att ställa om från “vanlig” engelsk ridning till att gå fullt bettlöst och bara rida i skogen och göra allt de roliga vi håller på med. Kalle började också hitta sig själv mer och mer. Blev mer uttrycksfull och nyfiken, han växte verkligen!! Mitt tankesätt ändrades mer och mer. Jag var intresserad av NH innan jag fick Kalle men genom att få honom och se honom för den han är så ändrades sättet hur jag tänkte helt. Jag vill inte vara ledaren över min häst. Jag vill stå jämte honom och ha en relation och ta besluten tillsammans. Men ibland måste jag ta dem och ibland låter jag Kalle ta dem. Men viktigt är att jag alltid inkluderar honom i mina val. Alltid se hur han reagerar, vad han tycker och lyssnar på honom. Det fick honom att växa, för att jag lät honom visa sig själv och uttrycka sig.

2014 kom och vi blev också sämre på att fotografera oss själva haha! Men det är väl så, i början så fotar man seriöst varenda tillfälle men nu idag så när vi väl fotar så är det “riktigt” alltså mer tänk bakom och lite mer speciella bilder än i paddocken liksom haha! Jag gick ofta löst med Kalle i skogen och han följde med mig, varvat med att äta lite här och där 🙂 Gör inte det så mycket i dagsläget då mat för honom betyder mer än mig, tyvärr</3

2015 fotade vi ändå rättså mycket igen och har fortfarande några av mina absoluta favoritbilder på oss därifrån. T.ex den på oss i vattnet och när han pussar mig i solnedgången<3 Den första svartvita porträttbilden på honom ÄLSKAR jag. Så kraftfull! Men nog om fotograferingen hehe. Vi red i halsring och levde loppan! 2015 var ett av dem åren vi verkligen red mycket i halsring ute i skogen och han skötte sig så bra, var så stolt hehe<3

2016 rättså likt 2015. Lyckades dock äntligen lära honom stegra!! Av en slump typ haha! Nej men när vi sprang runt och lekte och när jag gjorde snabba svängar så “hoppade” han uppe lite i luften och vände samtidigt och då var det bara att förstärka det beteendet och sen kunde han stegra på cirka 3 dagar haha! Han är veeerkligen ingen häst som stegrar, inte sett han stegra självmant någon gång liksom så visste inte hur jag skulle lära det men vi löste det! Dock kan stegra vara ett riskabelt trix för vissa så ni måste känna er häst riktigt och veta vad ni gör. Kalle har aldrig använt det emot mig och om han skulle göra de när han ej får, misstolka mig, så säger jag bara nej till honom. Krävs rättså mycket “styrka” från mig för att han ska stegra högt och kraftfullt alltså är det inte lätt att “råka” få honom att stegra, om ni förstår vad jag menar haha!

2017 var det året jag var minst aktiv på bloggen då det var mitt studentår och såå mycket som hände i livet, så fotade inte Kalle så mycket. Även så var detta året jag tappade väldigt mycket motivation och intresse för hästarna. Dels var det för att alla mina tjejkompisar i stallet sålde sina hästar så hade inga att rida ut med och det var ju en stor del av mitt och Kalles liv. Vi red nästan alltid ut på långritter och han är ju lite känslig med att vara själv så vi red långritter med tjejerna flera gånger i veckan. Sen var det mycket med studenten och så. Jag mådde väldigt dåligt för att jag inte var i stallet så ofta som jag borde och det märktes otroligt mycket på Kalle då han var väldigt trotsig och rent ut sagt galen på hösten/vintern för han inte var nöjd med hur lite jag var hos honom, vilket jag förstår och tar på mig heeelt.

Vi hoppar till 2019 här direkt med bilderna då jag bara fotade några enstaka på Kalle 2018. 2018 var jag nog ännu mindre hos Kalle än 2017 och jag skäms när jag tänker tillbaka på det. Jag mådde dock inte bra mestadels av 2018 pga mitt ex (gjorde slut januari 2019 sen) så det var bara kaos helt enkelt. Men!! 2019 det var året då vi äntligen kom tillbaka, vi hittade varandra igen och min älskade Kalle blev äntligen sig själv igen. Min motivation kom tillbaka mer och mer, trots att jag inte har samma intresse för hästar som innan. Jag vill göra så mycket annat och att ha häst är ju ett heltidsjobb. Jag var iallafall så glad för att vi hamnade på rätt bana igen och vi blev ekipaget Ida och Kalle igen, som på den gamla tiden<3

Och nu är det då 2020 och vi är starkare än någonsin. Vi har såklart våra diskussioner och håller inte alltid med om allt haha<3 Men han är sig själv, inte galen på hösten/vintern längre och nöjd med livet. Jag förstår inte hur jag kunde behandla honom så, inte ge honom den uppmärksamhet han förtjänar. Den han inte hade fått i 12 år innan jag köpte honom, alltså kanske han fick lite flashbacks till det och därför var han så trotsig mot mig, han visade att det inte var okej, han sa emot, precis som jag vill att han ska göra! Han är ju verkligen den som betyder mest för mig och han kommer aldrig komma i andra hand igen, aldrig!

Jag ska ju dock då som sagt flytta (när jag kommer in och om man kan pga corona osv) och han ska inte följa med mig. Dels för att jag inte kommer ha varken tid eller råd. Min intresse är inte lika stort och det är bara elakt mot Kalle. Han är 20 år och ska bo kvar här nere tills han somnar in, han är verkligen ingen storstadshäst som hade inte trivts i Göteborg haha! Men mamma kommer då ta hand om honom och jag ska hitta en som kommer rida honom några dagar i veckan. De kommer bli ooootroligt svårt, gråter bara jag tänker på att lämna honom men jag vet att jag måste göra det för jag kan inte sitta fast här i Karlshamn, jag blir galen här hehe. Men att hitta någon som duger till att rida honom och ändå ha lite samma tankesätt som mig kommer vara som att leta efter en nål i en höstack så wish me luck<3 Jag vill inte komma hem till att Kalle är annorlunda, att någon har tryckt ner honom. Jag ska komma hem till att han är sig själv, min Kalle. Det kan jag vara rädd för, att han är annorlunda när jag kommer hem och hälsar på. Men de kommer lösa sig, det vet jag, är tacksam för att jag har mamma som kommer ha honom för hon vet ju hur han fungerar och hur jag tänker.

Han kommer föralltid vara min one and only. Min Kalle<3

6+

Mina mål med Kalle – höst/vinter

Nu när sommarlovet är slut så ska även hästarna stallas in från sommarbetet! Äntligen känner jag så man kan sätta igång riktigt med ridningen och allt igen. Kalle har fått gå lite av/på nu i sommar, speciellt i slutet då det har varit så mycket med jobbet och allt annat. Så han är så tjock och fin nu :)) Men iallafall har jag några mål som jag tänkte att jag och Kalle verkligen ska försöka klara nu i höst/vinter.
 
– Lära sig stegra uppsuttet. (Och även högre från marken, alltså bli ännu starkare och få mer balans i bakbenen)
Wiihooooo så taggad på detta haha. På hösten och vintern är Kalle så mycket piggare än vad han är på sommaren och när de är varmt. Sen är han så mycket smalare också 😉 Så vi ska ge oss på stegra uppsuttet, tror inte det blir så svårt, han kan redan det från marken så han ska bara förstå ett kommando när jag sitter på också. Även att han ska kunna det bättre, han kan få till ett par riiiiktigt fina och höga ibland. Då menar jag inte dem när han tar upp huvudet jättehögt också, utan mer när han verkligen ställer sig på bakbenen och hittar styrkan och balansen, de vill jag få fram mer!
 
 
– Sätta bugning själv utan min hjälp.
Han har alltid haft svårt med att buga men tror verkligen vi kan klara detta nu om vi tränar rejält. För det har verkligen släppt nu och han behöver inte ens ta ner huvudet mellan benen när han ska gå ner, utan det enda jag gör är att hålla upp hans ben. Han ska kunna det utan att jag håller i hans ben, han ska ta upp benet själv och söka sig bakåt neråt. Försöker varje gång få honom att gå ner utan att jag håller i benet men då blir han så frustrerad och står där med benet och viftar och slår de i marken “Hallå håll i det då!!!” är typ hans reaktion haha, jättesött :’)
 

 
– Rida ännu mer freestyle, alltså helt löst, utan halsring.
Har inte ridit så mycket i halsring i varken paddocken eller ridhuset nu i sommar. Dock hela tiden ut typ, och även i trafiken haha. Blir aldrig på banan på sommarn för vem vill va på en stekhet bana liksom. Men han har varit så himla duktig med halsringen i både paddocken och ridhuset när vi ridit med det nu, verkar verkligen som det har släppt eftersom han hade problem med det innan på banan, inte ute i skogen där var det superbra. Men på banan stretade han emot och plötsligt kunde han bara stänga av och “nu går jag var jag vill”. Nu känner jag verkligen att vi kommer mycket bättre överens för jag började om från början och tog det sakta. Så i somras (på min födelsedag<3) var vi inne i paddocken och lekte lite och tänkte då nej jag hoppar upp och kör lite freestyle, ingenting kan gå fel liksom haha. Hade ett spö i ena handen och styrde med och ja, det gick utmärkt! Styrningen var lite sådär ibland givetvis, men vi korrigerade det direkt. Han var så duktig och så nöjd! Och det var helt underbart utan halsring, fast det är en frihet med halsring så var det såååå mycket mer frihet utan den. För jag vet att Kalle alltid stannar om jag tar i halsringen, den är liksom ändå en säkerhet. Men nu hade man verkligen ingenting, bara rösten och sitsen! Säger alltid att detta var hans födelsedagspresent till mig, bästa presenten <3
 
0

Att hästen inte gör saker utan anledning

Jag tror på att hästen inte gör saker utan anledning. Jag brukar ju säga att Kalle är världens snällaste och skulle aldrig göra något dumt. Det är väldigt sant och han skulle aldrig göra något dumt. Men med mig kan han retas, han kan trigga mig och känner mig så väl så han vet precis vilka knappar han kan trycka på. Jag brukar jämföra det med oss människor i verkliga livet. Hur är du mot din allra bästa kompis? Ellerhur du kan vara en pain in the as och känner denna kompisen så väl så du vet att ni kan hålla på så mot varandra. Jag och Ebba är iallafall så ungefär 99% av tiden haha, jättejobbiga mot varandra. Och det är ju för att man känner varandra så väl. Jag skulle aldrig kunna hålla på så mot någon som jag “bara” är kompis med. För det första känner jag den inte så väl och för det andra vet jag inte hur den skulle reagerat.
 
 
Kalle och jag känner varandra så väl så vi brukar hålla på att “reta” varandra men bara för det gillar jag inte honom mindre eller han mig mindre (får jag inte hoppas, iallafall inte vad jag märkt haha). Det är ju inte så att han biter mig eller något sånt elakt och jag håller ju inte på att göra något så han blir rädd eller något. Men bara sånt att springa runt honom och vara allmänt jobbig, mysa med honom fast han bara naeeeee eller bara hålla fast hans öron/underläpp lite grann, bara för att retas. De han gör mot mig kan jag skriva en hel bok om men några exempel är ju att han vill absolut inte att något ska hänga på några krokar runt om kring, de biter vi tag i och kastar iväg, man kan vända på sig tvärt och trycka rumpan upp mot mig för jag ska klia hans svans, visar vilka ställen jag ska klia honom på (omg everyday ni fattar inte, och han visar ingen annan, nej bara mig) och vi kan absolut inte gå förbi den stenen nu för den är läskig (vilket den inte är med någon annan), sen går vi fram till den och “oj!! det var ju bara en sten!! shiet nära-döden upplevelse där Ida, kände du???”. Samma sak att med mig vet han att han får och kan studsa, bocka och slänga på huvudet, jag kanske ramlar av (om jag har otur 😉 eller så sitter jag kvar. Det är hans sätt att visa att han är nöjd och glad, och att han känner mig så väl.
 
 
När andra har ridit Kalle har han varit coollugn och väldigt duktig för de har varit lite orutinerade och ibland barn. Sen när jag har hoppat upp efter, jiiiihaaaa! Asså skojar inte, det var så roligt en gång när Moa hade ridit honom ut en runda, han var rätt så seg. Sen hoppade jag upp när vi ridit typ halva rundan och ojoj. Direkt blev han väldigt uppmärksam och kunde fatta galopp från skritt och for iväg med öronen framåt. Han märkte att jag satte upp och visste då vad han kunde göra, men inte för att vara elak eller något, utan han vet att jag klarar av det och tycker det är kul.
Fast vi kan reta varandra och sånt så slutar det ändå alltid med att han lägger huvudet på min axel och visar att jag ska klia honom på halsen (jag är hans klipåle ska ni veta) innan vi skiljs åt.
 
 
Jag tror att hästen kan retas på ett sätt, men den gör inte saker utan anledning. T.ex om den slänger sig när du ska in i transporten, eller om den försöker kasta av dig varenda ridtur. Jag tror absolut inte det är för att jävlas, hästar tänker inte så. Bara haha! Nej nu ska jag ta så mycket tid som möjligt för vi är redan försenade till träningen! Eller nej nu ska du av för att jag pallar inte längre! Nej troligtvis är den då rädd för transporten (obviously). Och den kanske har ont av sadeln eller någonstans i kroppen när du rider, eller så vill hästen inte att du ska rida. Alltså vill inte alls att du ska sitta på hästen rygg och då får du ta det från ruta 1. Varför vill den inte? Är du hårdhänt? Har du piskat den? Har den råkat ut för något trauma när du ridit? Osvosv. Finns alltid anledning! Och de sakerna jag nämnde att Kalle gjorde, det är ju inte direkt så att han har någon anledning till varför han kastar ner allt på golvet som hänger runt omkring, utan de är ju bara en kul sak som han också vet att jag tycker är charmigt och roligt haha 😉
 
Massa favoriter i repris, mååååste verkligen fota nya bilder på oss, är så hima seg med det :’)
0

“Varför slutade du med bett?”

Har fått en del frågor om varför jag slutade med bett på Kalle. Så tänkte berätta hur, varför och när jag gjorde det. Och även försöka inspirera er till att göra samma sak, eller bara att sluta med bett några dagar i veckan!
Om du tänker på detta med bett så tycker jag att du ska fundera över..
 
Varför använder du bett? Vilka anledningar finns det? För kontroll? Styra? Snyggt? För att du måste? (t.ex på tävlingar) För att det bara är så, alla använder det nästan och det är så det är?
Vill du använda bett? Ställ dig nu frågan, vill du använda det? Vill du använda det för att det blir mer säkert? För att det bara är så? För att det hjälper dig och din häst?
Behöver du använda bett? Behöver du ditt bett för att styra? Stanna? Blir det lättare med det? Eller behöver du det för att du måste ha det på tävlingar/träningar? Eller kanske du inte har tänkt på det så mycket och bara “are going with the flow”?
 
Mina svar var följande, vet inte, nej och nej. Så det var egentligen rätt så lätt för oss att sluta, när vi hade kommit på att vi inte behövde det. Bett har jag aldrig gillat och Kalle gillar inte det heller, så varför ska vi då använda det? Det tog ett tag innan jag förstod varför jag använde det, jag använde det helt enkelt pga att alla andra använde det. Det är (tyvärr..) så det är. Bett sätts in i munnen på hästarna redan vid 3/4 års ålder. För att vänja dem, för det är så det är. Tyvärr är det ju så att bett måste användas inom tävling (förutom hackamore som får användas på hopptävling). Och om man ska tävla så är de ju lite svårt, för då måste man använda bett. Och om man gillar att tävla ska man ju självklart få göra det, men hör gärna med hästen först. Tänk inte bara på att du älskar att tävla, för det kanske inte hästen gör. Och alla hästar funkar inte med hackamore, och alla hästar funkar inte med bett, och alla hästar funkar inte med sidepull osvosv. Det finns så mycket som inte alla hästar passar med.
Men jag ska inte gå in på den diskussionen nu! För då kan jag hålla på i en evighet haha.
 
 
Jag slutade med bett i början av november 2013, den 8:e för att vara exakt. Här kan ni läsa inlägget jag skrev den dagen jag slutade med det. Rätt så roligt att läsa det nu. För jag skrev där att jag kanske skulle köpa ett novabett och testa på honom och rida 2-4 ggr i månaden med det. Fuck that asså haha. Det behövde jag verkligen inte. Kom ihåg att jag lovade mamma att vi skulle köpa novabett och rida kanske en gång i veckan (för hon var typ lite orolig att han inte skulle få tillräckligt med motion, eftersom han verkligen behöver motion). Meeen rätt så snabbt rann det ur sanden och jag märkte att jag inte behövde bett alls. Allt blev så himla enkelt! Märkte hur mycket gladare han blev, jag och Kalle slapp alla olika bett, bettstorlekar hit och dit, Kalle som stretade emot med öppen mun osvosv. Allt blev så himla bra helt enkelt.
 
Jag hade tänkt de senaste halvåret innan jag slutade varför jag använde bett egentligen. Hade knappt ridit med bett under den tiden heller, på hela sommaren kanske jag red med bett 5-10 ggr. Men hade tänkt på om jag skulle sluta med det helt, bara rida några ggr i veckan med det eller någon gång i månaden. För jag var “rädd” att han inte skulle få tillräckligt med motion för vi kunde inte jobba på det “vanliga” sättet som alla hästar är vana vid och “ska” jobbas på. Men det var ju verkligen inga problem alls, han är finare än någonsin i kroppen och mycket gladare till allt.

 
Så egentligen var det väldigt lätt för mig och Kalle att sluta med bett, det tog bara lite tid att förstå att vi skulle göra det haha. Vad jag och Kalle använder nu är hackamore (som är vårt skarpaste, ponnyskänklar använder vi, dock ska jag köpa flower- eller starwheelskänklar. Lite mildare och fler alternativ, alltså sätta tyglarna i olika ringar för att få olika effekter), sidepull, cross-under, repgrimma, indianhackamore, vanligt sidepull (som jag tar som typ grimma) och sen då halsring. Vi har typ 8-9 huvudlag haha. Flest i stallet och vi använder inte ens bett 😉 Kan ju försöka fota alla någon dag, så får ni se alla!
 
Hoppas nu att ni har fått en liten inblick och om ni funderar på detta med bett, gå igenom de frågorna jag ställde där upp, och tänk verkligen igenom dem. Ni behöver ju inte bara pang bom sluta med bett helt, men att minska bettanvändandet om ni vill/kan så är det ju jättebra! Och för att bara avsluta detta, jag har inget emot er som rider med bett haha! 😉 
0

Min ponny är väldigt olydig

Kom och tänka på detta häromdagen, eller ja tänker på det rätt så ofta kanske heheh. Men Kalle, min ponny, han är nog ganska olydig, egentligen. För kan tänka mig att många där ute som läser mina texter och ser mina bilder på mig och Kalle, när jag rider ute i skogen i halsring, när vi springer löst på stallplanen, när han står löst i stallgången, att han gör trix osvosv, ni tror säkert att han är väldigt lydig va? Världens snällaste som aldrig gör något dumt (okej, han är världens snällaste hahah), men att han alltid lyder och aldrig gör något “dumt”.
Men om sanning ska fram så är Kalle lite “olydig”. Om ni skulle sett oss en dag i stallet, han går inte alltid efter mig, han vill inte alltid stå still i stallgången osv. Men enligt som jag beskriver oss och bilderna som jag visar så verkar det som att han lyder minsta vink va? Jag vill inte att han ska göra det, absolut inte. Hur roligt är det att ha en häst som aldrig kommer med egna åsikter? Som aldrig säger emot och alltid gör som ni säger och alltid lyder? Jag skulle personligen tycka det var skittråkigt, tänk om Kalle alltid skulle gjort allt jag bad honom om. För det första skulle vi inte ha något att jobba på, för det andra, stackarn?!
Kalle har nu lärt sig att han FÅR säga vad han tycker och tänker. Han får visa det, han får göra som han vill. Han är en väääldigt envis ponny som vet att han får visa vad han tycker om olika situationer, och jag är såå himla glad att han gör det, jag vill att han ska göra det. Jag vill att han ska vara olydig (låter konstigt va? haha), för på det sättet visar han sin personlighet och vi får uppleva väldigt många olika saker. Och jag tycker inte det han gör är olydighet, utan uttrycker sina åsikter, men många (många, inte alla) hästmänniskor skulle nog tycka att de var olydigt och liksom “Men säg till honom riktigt!!” osvosv.
 
Kan ta ett exempel. Vi var inne i ridhuset en kväll och hade precis ridit lite smått och jag hoppade av och tänkte att vi kunde skritta av lite när han gick med mig, istället för att jag satt på honom. Så gick och hämtade grepen för skulle mocka oxå samtidigt och han följde med, gick sen och mockade och han följde med (fast han inte tyckte de var så roligt hehe). Gick och lämnade grepen och tänkte nej vi måste gå något varv till. Så bad honom att följa med mig, och han bara “njaaa, jag vill inte gå ett varv till” (omotiverad och “lat” häst med många åsikter japp), så jag “bad” honom, snälla följ med mig, bara ett varv. Och då gick han till läktarn och stod där lite sen tog han upp ett spö med munnen som låg där och gick mot mig, tappade dock de på marken men tog upp det igen och då lockade jag på honom och “Men åhh så duktig du är!!”, skrattade och allt och då kom han till mig med spöt i munnen och gav det till mig och då snällt följde han med mig sen.
Ja där var han ju egentligen “olydig” för han följde ju inte med mig först, men sen eftersom han har väldigt många åsikter och får göra som han vill i många fall så gick han och hämtade ett spö och det reagerade jag positivt på och berömde och då följde han sen med, för han blev glad att jag blev glad på honom. Förstår ni hur jag menar? Lite komplicerat ja haha 😉
 
 
Detta är varför jag är väldigt noggrann med vilka som sköter om Kalle när jag t.ex är borta och reser eller något sånt. Har ingen i nuläget som kan rida honom, har inte hittat någon som jag litar på när de gäller det. (behöver dock inte det just nu, dock vill jag ju gärna resa mer och mer..) För om en random hästmänniska skulle komma och ta hand om Kalle skulle nog de tycka han var olydig i vissa saker, beroende på vad det är såklart och hur han mår denna dag, och hur kan känner denna person. Och med olydig menar jag inte att han sparkas, bits eller något sånt, han är världens snällaste och skulla aldrig vilja göra någon illa. Men olydig, t.ex att han inte följer med mig när vi går på stallplanen eller i ridhuset, många ser nog det som olydig, jag ser det som att han inte vill eller känner inte för det idag. För om han vill, då följer han med mig, om han inte vill, nej de gör han inte det, och det är fine för mig. Och då börjar jag övertala honom att följa med mig (frågar oxå varför inte följa med mig), han frågar ofta “Vad får jag utav dethär?” Och då ska jag kunna ge ett bra svar, eller ja ett svar som kanske får honom att ändra sig, kan vara att jag t.ex har morötter hahah, ibland vill han komma då men ibland räcker det ändå inte (fast han är största matvraket!!). Och då bara nahe, nej men då gör vi något annat! 
 
Kalle och jag har som sagt ett förhållade där vi bestämmer båda två. Jag vill att han ska säga vad han tycker och tänker och visa det, precis som vi människor gör, dock så säger vissa människor sina åsikter väldigt gärna (typ jag hahah) och vissa säger de inte alls, samma sak med hästar, vissa hästar visar de tydlig (typ Kalle heheh) men vissa gör inte det, för de kanske är lite blyga, eller för att de inte får visa dem. Vissa människor säger sina åsikter alldeles försnabbt (jag här med hehe), innan de ens har testat eller vet någonting om saken, samma kan vara för hästar. Kalle kan vara sån ibland, ta en försnabb åsikt, “Nej men detta kommer ju inte bli kul!!”, sen övertalar jag honom att testa och försöka, “Jo men oj, detta var ju helt okej och ganska roligt ändå”.
 
 
Ganska flummig text kanske som tar upp väldigt många saker. Men avslutar detta med att tänk på vad era hästar säger och vad de vill. Studera dem, vad tycker de om situationen? Fråga dem, vad vill dem egentligen? Mer och mer kommer era hästar att förstå att de får uttrycka sina åsikter (väldigt många hästar får inte det tyvärr..) och då kommer ni få ett starkare band, det kan jag lova! För detta kallas respekt, att man respekterar varandras åsikter. Men med detta säger jag inte att hästen alltid får göra som den vill hehe. Jag och Kalle turas om, och mer och mer tycker jag om hans val och mer och mer tycker han om mina val. T.ex om vi är ute och går och jag väljer att vi ska gå lite längre, när vi vänder dit så kanske Kalle går lite långsamare och bara “Neej men jag ville ju så gärna hem” Men jag säger nej, nu tar jag detta valet, vi måste röra på oss (Kalle blir ju lätt tjock, den typen you know hahah) och sen när vi går där så märker jag mer och mer att Kalle blir nöjdare och gladare, “Men de var ju rätt så härligt och roligt att ta en lite längre runda”, märker det mer och mer nu när vi är ute och rider. När vi vänder och rider längre så reagerar han inte så mycket längre, utan tycker de är mycket roligare. (Måste inflika att han oxå brukar få bestämma var vi ska rida ibland, vända hemåt eller fortsätta eller annat håll osvosv). När vi är ute och rider med halsring i skogen (gjorde vi idag, han vär såååå himla duktig och nöjd hihi) då blir han så mycket gladare och bekvämare (än med huvudlag t.ex). Och om vi kanske ska galoppera på ett ställe då smackar jag lite lätt, vill han så kommer han fram i galopp, vill han inte, nej då reagerar han inte på det och då behöver vi inte galoppera. Och på vissa ställen då bestämmer jag att vi ska galoppera och då smackar jag lite mer och kanske klämmer lite med benen om de behövs och då galopperar vi. Som sagt, ge och ta!!! Respekt!!
 
 
Herregud, långt inlägg hahah. Ja om ni nu har läst detta, tusen tack! Och grattis, ni förtjänar en medalj 😉 Nej men de blir rätt så mycket när de kommer till åsikter, speciellt inom hästvärlden heheh. Men vill suuuupergärna höra era åsikter om detta ämnet! Så kommentera jättegärna! Och dömer ingen, alla får tycka som man vill, absolut! Detta är vad jag tycker och tänker om detta ämnet. Säg gärna till om ni vill ha mer åsiktsinlägg oxå, och gärna inom vad! xx
 
 
0

Varför NH?

Det är några av mina läsare som ville att jag skulle berätta varför jag började (eller ja, man gör ju inte NH, det är ett tankesätt) tänka mer NH, eller hur man säger hehe. Varför jag började med trickträning, rida löst osvosv.
 
I hela mitt liv så har jag hållit på med hästar. Min mamma hade häst när jag föddes. När jag var 6/7 år började jag på ridskola. Gick där tills jag fick Kalle i april 2012. Och jag har aldrig varit så lycklig när jag slutade haha. De sista åren där var så tråkiga. Såg inte fram emot att rida, varför? Jo för det ända vi gjorde var att rida med sadel och träns i ridhuset. Min dröm var redan då att bara kunna släppa en häst på en äng barbacka i repgrimma.
 
Dressyr, markarbete, hoppning (hoppning gör vi, fast kravlöst, bara kubbar runt överallt haha) har aldrig varit något för mig egentligen. Att jobba hästen med bett osv tyckte jag inte alls var konstigt då, för alla andra gjorde det. Tyckte alla hästar om det? Nej, men det sket de i ändå. (obs! tycker inte illa om er som använder bett, fortfarande hehe)
När vi hyrde hästar på ridskolan så tog vi alltid av sadlarna, körde gymkhana, red baklänges, ja gjorde allt sånt crazy (som vi iaf kunde göra i ridhuset hehe) som man kunde göra, då mådde jag bäst, för då kunde jag släppa Jack (min favorit på ridskolan sen den dag han kom, v.i.f gubben <3) och bara racea runt där. Han behövde inte jobba, inte gå i samlat eller tänka på något annat utan bara ha kul.
 
När jag fick Kalle så gick min dröm i uppfyllelse, en egen ponny, helt otroligt. Då fortfarande visste jag inte annat än bett och sadel, jobba honom genom att kröka på nacken osvosv. Red så lite mer än ett år, förra sommaren/höst så kom de stora förändringarna. Jag använde kanske sadeln 5-10 ggr på hela sommaren och mindre och mindre bett. Vi sprang löst på stallplanen och hade allmänt kul. Sen i höstas så bestämde jag mig för att sluta med bett på honom, varför? För att varken jag eller han gillar det och behöver inte det, så what’s the point? Och ja, jag jobbar Kalle, men inte på det sättet alla andra jobbar med sina hästar. Kalle jobbar när vi är ute på ängarna och racear, han jobbar när vi hoppar och han sänker nacken när han själv vill det (kan ibland fråga honom om han vill och berömma osv). Man behöver inte bett för att hästen ska jobba, kröka på nacken är inte jobb egentligen, det ska komma bakifrån.
Nu gör jag det, släpper min ponny på ängarna barbacka med repgrimma, och det är världens bästa känsla. Jag bara rider runt och har kul. Bygger upp relationen springer runt i skogen lösa och bara lever livet.
 
Sååå tillbaka dit när mitt tänkande om hästarna förändrades, det förändras hela tiden men sommaren 2009 då fick jag upp ögonen för Natural Horsemanship. Sen 2012/2013 förändrades det otroligt mycket. Även nu, varje dag så förändras det. Varför det ändrades är rätt så självklart. Så naturligt som möjligt för hästarna, jag ser Kalle som min bästa vän, inte min häst. Jag vill att vi ska stå på samma plats i vårt förhållande (menar då att vi ska kunna bestäma saker tillsammans och kunna säga både ja och nej till varandra) och lita på varandra. 
 
Måste bara tacka Josäfin och Oline. De har hjälpt, och hjälper mig fortfarande med deras fantastiska texter och åsikter osvosv! Om det inte skulle vara för dem skulle jag verkligen inte stått där jag står med Kalle idag. Absolut inte om betten, skulle nog inte ridit helt bettlöst nu om det inte vore för dem. Kalle har varit bettlös i 4 månader och 6 dagar nu!! Woopwoop haha 😉
 
ja gamla bilder som ni har minst sätt 329384892 ggr :):):) Sommar lix <3
0

Denna hästvärld..

Satt nu alldeles nyss och tänkte på hur de är inom hästvärlden. I hästvärlden är det alltid så och så, det ska alltid vara så och så. T.ex
 
Man ska ha bett i munnen på hästen. Varför? För att alla andra har det och så är det. T.ex på ridskola, alltid bett och då har man växt upp med det att så ska det vara, för ett år sen så var det omöjligt att tänka att jag skulle sluta rida på bett helt, nu när jag inte rider på bett längre så är det omöjligt för mig att tänka på att jag ska rida på bett.
 
Man ska ha inspänning om hästen inte går i form. Varför? För att alla andra har det och så är det.
 
Man ska vara ledare över hästen och bestäma över den. Varför? För att alla andra säger att man ska vara det för annars kan hästen göra som den vill osvosv.
 
Säkerligen många som hettar upp nu om sista punkten. “Man måste ju säga till hästen!” “Hästen kan inte vara ledaren för då gör den precis som den vill!” “Vi måste vara ledaren annars kan hästen bli farlig!” osvosv.
I mitt och Kalles förhållande så vill jag inte vara ledaren, jag vill stå jämte honom i ledet, varken över eller under. Dock i vissa fall får jag så över och i vissa fall får jag stå under, samma sak med Kalle. Men jag vill att vi ska fatta beslut tillsammans. Ibland får jag dock fatta dem, och ibland får han fatta dem.
För egentligen, varför vara ledare över hästen? Många babblar ju om att hästen kan bli farlig då, t.ex kanske gå över en när man går med den, eller kanske bita en osvosv. Hästen gör ju detta om den vill göra det, eller visar kanske att den inte gillar det man håller på med, asså visar obehag osvosv. Men varför skulle hästen vilja gå över en? Varför skulle hästen vilja bita en? Varför? Det tycker jag alltid att man ska fråga sig när hästen gör som den gör.
 
 
När Kalle visar obehag så kan han nafsas och inte vilja stå still, och då direkt så frågar jag mig själv, vad gör jag för fel? För Kalle visar ju inte obehag bara för att visa obehag? Fattar ni hur jag tänker? Hahah komplicerat.
Då t.ex om det är för att jag borstar med en för hårt borste vid hans skav (han får skav vid skänkelläget, fast jag absolut inte använder sporrar och inte använder skänklarna, [använder rösten] isf i ridhuset där jag knappt rider, ändå får han skav..) så kan han nafsa och liksom “hallå! de gör ont, va inte där med den borsten tack!”, då byter jag borste till en mjukare och direkt så ställer han sig till rätta och börjar tuggar, “tack så mycket för att du bytte”. Haha precis som om jag kan prata med djuren då jaooo men nej det kan jag inte, men kan läsa av Kalle, eftersom han har gått från hästen som inte sa emot och bara stod där till hästen som visar precis vad han tycker och tänker och gör mycket som han vill, och det är den hästen jag vill ha, han ska våga visa vad han tycker och tänker och inte vara rädd för att visa det. Nu är han väldigt envis med saker och ting och visar på väldigt tydliga sätt när han inte gillar saker osv, och jag kan med visa när jag inte gillar saker osv, oftast vill jag att vi ska mötas halvvägs.
 
Och när jag skriver “alla andra” där upp så menar jag ofc inte alla andra, men ni förstår. Kommer in på massor av hästbloggar varje dag och sällan att jag ser att de rider bettlöst. Menar inte nu att ni som rider på bett är dåliga eller något!! Men man kan ju tänka efter och prova bettlöst, behöver jag alltid rida med bett? Vad passar bäst till min häst? osvosv.
 
 
Säg till om ni vill ha mer åsiktsinlägg! Kommentera gärna era egna åsikter, allas är välkomna! 
0

Valfri egenskap till Kalle – varför?

Skrev här om dagen om ni ville se några speciella inlägg och då ville Sharon att jag skulle skriva om Kalle. Om jag skulle fått välja vilken egenskap som helst att ge till Kalle vilken skulle det vara och varför?
Hmm, ja detta är en väldigt svår fråga då jag redan tycker Kalle är helt perfekt, såklart! 😉 Men om det skulle vara något så skulle det vara mer motiverad i vissa sammanhang, mer nyfiken lix. Han har fårmågan att stänga av ibland när han inte känner för det eller jag inte kommer med ett bra resonemang varför han ska göra si eller så. Då bara står han där och kollar på mig haha! Eller så om han följer efter mig så bara “nej” sen stannar han eller vänder haha. Jag måste då komma med ett resonemang varför han ska fortsätta följa efter mig, för Kalle är den hästen som alltid frågar “varför?”. Han undrar vad han får tillbaka om han följer efter mig, oftast erbjuder jag då godis (det matvrak som han är haha!) men ibland så räcker det inte till. Mina resonemang fungerar ibland men ibland inte. T.ex på resonemang är ju godis då, men även att jag plockar fram något han tycker är kul/intressant. Jag vill ju att han ska följa mig och sånt för att han tycker det är kul/intressant, han ska vilja vara med mig, men även att jag visar honom vad som är rätt och vad som är fel, och han visar mig vad han tycker är rätt och vad som är fel. Detta är verkligen saker vi tränar på, att lyssna på varandra.
Annars kanske det skulle vara mer självförtroende när han är ute själv, eller nja, det är nog mer tillit. Han gillar inte att rida ut ensam, (älskar sina kompisar <33<<3<3<33<3<3) så då kan han gnägga och gå väldigt långsamt m.m. Han litar nog inte tillräckligt på mig när jag sitter på ryggen, för när jag går ut med honom löst osv då är det inga problem! Men det är ingen som visar honom vägen när jag sitter på ryggen, men jag försöker från ryggen. Ibland så kan vi rida ut utan gnäggningar eller gå långsamt, det beror på vilket hurmör han är på. Även så tror jag att han gnäggar för att gnägga. Han är väldigt van vid att gnägga och gnäggar typ hela tiden haha, när jag kommer till hagen och ska hämta honom, när hans bästa kompis kommer m.m m.m. Så ibland när vi är ute och rider så gnäggar han men han går med kroppen helt lugnt och går i normal takt, och han tuggar efter gnäggningen, = att han är trygg. Han vet att gnägga kommer inte hjälpa, men han gör det ändå? Men kan säga att detta har blivit myyyycket bättre de senaste halvåret! Så det går framåt.
En sammanfattnig då, mer motiverad/nyfiken i vissa sammanhang och mindre kompiskär haha, men det handlar mycket om tilliten och det går framåt osvosv!
 
Hoppas ni tyckte det var intressant att läsa, ni får läsa lite om hur Kalle är kanske och hur jag tänker med resonemang och allt haha! xx
Måste ta nya bilder på oss också!! Men vill ha sol och ännu mer snööööö
0

min lilla underbara

åh min underbaring idag ❤
 
Tränade för andra gången idag på att han skulle gå löst i skogen. Han var sååååå himla duktig! Han är ju inte värsta mastern och kommer inte hela tiden när jag ropar på honom direkt he he he :’) Men de var några få gånger jag fick gå och hämta honom (han gick inte iväg eller något, utan han stannade och åt i ungefär 20 år) och detta var där de var väldigt tätt med grönska och grääääääs. Men han var sååååå glad! För han var så nöjd, han var så nöjd över att han fick gå alldeles själv och äta haha. Han lyste av lycka och han ögon sprulade hihihihi. Två ggr så började han även galoppera, va? Den lata ponnyn Kalle? Haha ja, han var så glad!! Första gången var de för att jag började springa så han började trava och då fick han värsta rycket och började galoppera (slänga på huvudet och sånt som han alltid gör, andra och sista bilden) så söt!! Sen så gick vi lite till, sen stannade jag och gav honom lite klapp och godis sen for jag iväg och då (när han hade tuggat en tugga haha) for han efter mig i galopp åh hihih söte!!! Även när han kom för långt bak (när han inte åt gräs haha) så travade han ifatt mig hihi. På vägen hem lät jag honom gå först och gå lite var han ville (jag gick då bakom) och då började han trava lite (var väldigt nära hem) men jag bara prooohhh (ja hahah asså ja ni fattar) och han bara tvärstannade och väntade på mig/vände och bara “vad?” åh asfjanfandlansd, ponnyn som är väldigt rädd/ledsen när han är själv typ och gnäggar och sånt, han sa ingenting och tyckte de var så skönt och trivdes verkligen!!
Att han inte lyssnar alltid när jag ropar på honom (när han stannar och äter riktigt gott gräs som man inte får missa..) eller stannar och äter jättemycket så jag behöver gå och hämta honom ibland de gör inget. För han kommer alltid äta, och de vet jag, jag kommer aldrig kunna få bort det, för han är ett sånt otroligt matvrak och mat betyder typ allt hehe.. så om jag skulle tagit väck det beteendet/sagt till honom varje gång m.m så skulle han inte uppskattat promenaderna lika mycket och vara så lycklig som han var nu, men förminska betendet, eller ja, rättare sagt att han vet att han kan ta tuggor när vi är ute men han behöver inte stanna och stå där i hundra år, han är liksom trygg med det, han vet att han kan äta och han behöva inte stressa med det. Sen ska jag försöka lära honom att äta på min signal, men nja, vet inte haha. Men jag är bara så lycklig nu för han var så lycklig under denna promenad, för han fick vara “fri” och jag litade på honom hela tiden. Han tänkte inte springa iväg eller vända hemåt, utan han tyckte det var jätteskönt. Tror att detta kommer utveckla vår relation jättemycket, det är en helt ny värd för honom, och för mig.
 
Nu måste jag göra läxa. Denna dagen har varit så sjukt bra, har fått en riktigt fin sak som jag ska visa så snabbt jag kan hihi och man har såna underbaringar som vänner oxå och även finaste läsarna ❤, xoxo
0

kan man lita på sin häst?

“Ingen förstår mig som du

Ingen. Jag fattar inte. När jag säger att jag litar på dig så är det inte för att jag tror jag litar på dig, utan det är för att jag litar på dig. ”Ja men det är ju levande ting” ”De kan göra vad som helst” ”De kan bli rädda, slänga av dig, trampa på dig och springa hem” Vet ni? Det skiter jag fullständigt i. Bara för att en häst blir rädd så betyder det ju inte att den inte litar på ryttaren?

Ni som säger så, har aldrig litat på en häst, aldrig. För om ni hade gjort det så hade ni aldrig sagt så.

Jag litar på Kalle. Punkt slut. Men nej, ni förstår ändå inte, kommer aldrig göra. Det ”kan” hända, ”de är levande ting, man kan inte lita på dem fullt ut”, ”tänk på vad som kan hända”, ”tänk”. ”Tänk” hatar jag, kan man inte bara släppa livet? Kan man inte bara sluta tänka och låta saker ske? Måste man alltid tänka bakom varenda jävla val man gör? Nej. Man kan faktiskt leva lite, tycker jag.

Ingen förstår som du Kalle, ingen. Jag älskar dig mer än allt och den tilliten jag har till dig, tror jag aldrig jag kommer ha till någon annan. Du får aldrig lämna mig, aldrig.”

Ur en text jag skrev en dag, när jag hade mycket i huvudet, brukar alltid skriva ner mina känslor och sånt när de är så starka så jag sprängs typ. Och gråta. Det känns liksom som att man har fått det ur sig, fast ingen läser eller ser det. Och ni kommer säkert ta saker på fel sätt ur den texten, typ som om “nahe ska man aldrig tänka då?!” Självklart ska man tänka bakom sina val, men ibland kan man faktiskt skita i det och bara, nej men vi får se vad som händer, eller om det är något man är rädd för, eller ut på dejt men har sagt nej till flera st, man kan bara låta det ske och se vad som händer.

Men det är det där med tillit, kan man lita på sin häst? För mig är självklart svaret ja. Tillit och rädsla, det är väl inte samma sak, nej skulle ni flesta nog svarat. Men alla säger liksom, “Nej man kan inte lita på den fast den är världens snällaste, gör aldrig något dumt för den kan bli rädd” Men då är de ju så att tillit och rädsla håller ihop.
Men om det kommer en moped i full fart bakifrån och hästen inte är med på det, eller jag, då tänker ju hästen inte “oh shit jag blir rädd men jag litar på henne här!” Utan de blir rädda, bara för att jag är men en kompis som jag är trygg med menas ju inte det att jag inte kan bli rädd? Oh det är så svårt att förklara och detta blir helt vimsigt typ hahah.

Men ni måste läsa DEN HÄR texten, det är så jag menar! Så akljnfalskfjn bra text asså, LÄS DEN!
Och nu vill jag veta, vad tycker NI om detta? Vill ha ALLA åsikter, alla har rätt till sin egna, detta är min. Kommentera på, hur långa kommentarer som helst! Vill veta vad andra tycker, skriiiiiv!!


Jag litar på Kalle, till 110% och jag skojar inte.

barbacka is tha shit säger jag bara haha.
0